The lågkonjunktur works in mysterious ways. Jag har fortfarande mycket på jobbet. Väldigt mycket. I praktiken, de senaste tre veckorna, blir det faktiskt en 110 procents-tjänst. Det var väl ändå inte meningen? Jag som vill jobba 90 procent. Har kontrakt på 100 procent. Hur gick detta till? "Det är så kul att vi har att göra, trots lågkonjunktur". Sa hon som ändå kunde åka på skidsemester... Är så trött på den kommentaren. Lätt att snacka när man har laglig rätt till sin deltid - till sitt andra liv. Jag vill också hinna med annat än jobb. Oavsett konjunktur.
Visst. Jag får plustid för mina övertidstimmar. Att ta ut vid annat tillfälle. Kanske borde börja ta ut dem varannan måndag, hehe... Alla deltidare som jobbar över när det är mycket att göra, kan ju ändå se fram emot att få gå tillbaka till sin deltid när "toppen" är över. Jag ställer upp på samma sätt, men får i bästa fall bara gå tillbaka till en 100-procentstjänst. Suck. Inga morötter för mig inte.
Samtidigt är det roliga uppdrag jag har nu. Sån't man inte vill stressa igenom. Svårt att få ihop det, när jobben hopar sig. Jag har i alla fall god hjälp av kollegorna. De är guld. Jag börjar se slutet på tunneln.
Idag red vi i ridhuset. Saga sturade några gånger men jag fick igång henne. Oftast utan Mökkvi som draghjälp. Och när jag får igång henne, travar hon faktiskt fortare än Mökkvi! Vi träffade K när vi svettiga och trötta skulle hem, och stod och pratade ett tag. Det var trevligt, men så började vi känna oss kalla. Det var 7 minusgrader... Jäpp! Våren är här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar