söndag, mars 29, 2009

Söndag med stilige störens släkt

De ringde ca kvart i 11 och undrade vart de skulle. Våra nya medryttare "to be" hittade oss inte på GPSen. Vi är sällan med på GPSerna. Hihi! Så "hemliga" är vi! De var vid Bohus så de hade ju en bit kvar. Jag började göra iordning i stallet och så småningom såg jag en bil komma körande lite avvaktande. In på fel vägar. Fram och tillbaka. Fast för långt bort för att jag skulle kunna vinka till mig dem. Då kom samtalet, och eftersom jag såg var de var blev det lätt att dirigera dem.

Två tjejer i 30-årsåldern. Känns bra med vuxna medryttare. De hanterade hästarna bra och var lugna. De började rida i vår paddock, sedan gick vi iväg med dem till ridhuset för att sedan avrunda på en bra raksträcka på grusvägen.

Det är inte så lätt att rida islandshäst. Men de fick fort hästarna i form. Och så småningom hittade de traven. Och Saga stannade inte en endaste gång! Tölten var klurigare, men det är ju svårt på en ny häst och innan man värmt upp dem ordentligt.

De trivdes med hästarna och vi tyckte de verkade bra. Fast ens självförtroende på människokännarfronten fick sig förstås en törn när vi insåg hur ansvarslösa de förra medryttarna var ... Men man märker ju att de är äldre och förståndigare. En fiffig sak är att de har väldigt oregelbundna arbetstider, så för det mesta kan de nog komma på vardagar, och det är ju just då som vi känner att det är svårt att hinna och orka med.

De åkte och vi fick börja förbereda. Maken fyllde ju 38 så tjocka släkten skulle komma på besök, med en bonus i form av makens moster med make. Han har en trevlig släkt, min man!

De kom ca 15 som det var sagt. Vi gick ut för att möta dem, men så blev det sig att vi gick ner och tittade på hästarna. Vi hade inga jackor på och det var ganska soligt så det gick bra. Till en början ... Kyla smyger sig liksom på. Det tog ett tag innan vi insåg att vi var kalla och gick in.

Lille M på knappt 1,5 år gick fram till Saga som stod och åt. Hon nosade nyfiket på honom och han hade handen mot hennes mule. så sött! Han var helt orädd, och hästarna verkade fatta att de inte skulle "läppja" på honom, så som hästar kan göra ibland. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men med lite tur kanske någon annan tog ett kort man kan få? Vi gosade länge med hästarna. Saga fick väl nog efter ett tag, men Mökkvi älskar att bli kelad, och ju fler desto bättre verkar det som.

Väl inne åt vi kasslergratäng som unge G tyckte var oätlig och så var han ju sååå mätt. Fast vid tårtan slank det minsann ner tre bitar! Märkligt, va? Vi pratade och fikade och tiden gick och så småningom droppade alla av, en efter en. När vi har gäster som åker iväg, är vi alltid lite glada att vi är de som får stanna kvar här. Vi trivs på vårt hemman!

Svärmor medgav, innan hon åkte, hon att hon stoppat in en liten overraskelse i kylen. Hennes ohygligt goda, saftiga kokoskakor! Mmmm!

Inga kommentarer: