Maken bad mig komma ut i natten, trots att jag bara var klädd i morgonrock. Så jag tog på Bauhaus-tofflorna och gick ut. Då hade månen en halo, en mångård! Med små vita "blobbar" ute på ringen. Så fräckt! Så vackert! Bilden ovan har jag snott på nätet, "Vår" himmel var helt molnfri, bara lite disig. Och med en otroligt vacker fullmåne!När vi äntligen kom hem efter ännu en för mig hektisk arbetsdag, var himlen klar och kall och full av stjärnor! Jag älskar att komma hem till oss! Snart nog stod vi i stallet och gjorde ordning hästarna för att träna lite NH. Just som vi skulle ut, blev Saga nipprig. Vi hörde dunsarna när ett skällande rådjur sprang förbi stallet, alldeles utanför! Och det var där länge - vi såg det aldrig, men hör man stegen lär det ju vara nära ...
Vi gick ut med hästarna, och rådjuret tystnade ett tag, men skällde lite till innan det försvann. Efter det var det nästan omöjligt att få Saga att fokusera på mig! Vi skulle lära hästarna att backa för att vi "ringlade" snabbt med grimskaftet. De flesta hästar skyggar lite då, går bakåt, och det är då man slutar skaka repet, ger eftergift, så hästen snart lär sig att signalen betyder "backa". Saga är bra på många backa-signaler. Men denna fattade hon inte alls. Hon skyggar inte ens. Bara står där och ser ut som att hon tycker jag är lite störig när jag står där och ringlar mitt grimskaft. Nå, slutligen fick jag in några enstaka bakåtsteg ur henne, utan annan hjälp än grimskaftsignalen. Men vi har lite att arbeta på där ...
Det är ju förstås bra med en lugn och trygg häst ... Men lite mera reaktion kunde ju varit bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar