lördag, november 13, 2010

Monumental magmuskelvärk och för korta armar

Sagis ser Mökkvi komma åter. Då är hon minsann uppmärksam!

Sötnosar.

Kraftfoderdags.

Det hällregnade när jag gick och matade pållarna på morgonen. En utelektion i Sålanda kändes inte alls så lockande Men skam den som ger sig. Och lagom till att vi kom fram med Saga i släpet, så höll det i princip uppe!

Mökkvi är ju fortfarande konvalescent, så det var bara jag som skulle rida. Om det är all vila sedan snöfallet (Saga får sådana styltor av snön så jag har inte velat rida) eller om det var vinden, vet jag inte. men hon var sååå nipprig! Rädd och skuttig för saker och kunde knappt skritta lugnt när jag värmde upp. Min fåfänga förhoppning var, att jag skulle kunna ha nytta av den energin på lektionen.

Så blev det inte. Saga sturade visserligen bara några gånger, men jösses vad jag får jobba och driva! Och jag får ideliga instruktioner om att sträcka tygeln och sänka handen. Hon har ju rätt, instruktören. Men ibland känns det som mina armar är för korta! Jag är nog lite, lite vanskapt. Så är det.

Det blev ganska bra till slut. Och jag genomsvett! Och snart med en monumental träningsvärk i magmusklerna. Jorå, de är där, under allt det mjuka...

Väl hemma igen gick vi en promenix med våra hästar och gick in lagom till att vårt besök skulle komma. Då ringde mobben. Min kompis hade ringt, lämnat meddelanden och messat sedan flera timmar, men tok-jag hade ju inte haft mobben med mig ut! Visade sig att hennes kille fått ont i ögat och att de satt på akuten sedan flera timmar. Fick sedan veta att det var en skada i hornhinnan som gått upp. Sådana saker som kan hända!

Men snopet var det! De skulle ju beundra våra alpackor! Å andra sidan var alpackorna blöta idag och inte så fluffiga, så vi hoppas de är snyggare den dag vårt besök kommer.

Maken premiärred Mökkvi lite. I vänster varv ser man att det fortfarande är lite svagt/stelt. Det blev ett kort pass. Det känns ju som att det ändå måste vara bra att träna honom lite. Han såg glad ut i alla fall, pållen, så han hade säkert inte ont.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, ridning ska ju träna ryttaren mest hi hi

Vilka urgulliga alpackatjejer ni har! Uppsynen....

hälsningar Ylle