Kvällsaktiviteter

Mökkvi undrar när han ska få mat, medan kameliderna mumsar.

Sagis. Svårryktad med istappar i pälsen. Men längst in – torr och varm!

Stel och öm efter helgens avramling, gick jag stelt in i "mysrummet" på kontoret, för min massagetid. En väldigt najs förmån vi har på jobbet! Jag brukar välja att få zon-terapi. Då knådas fötterna, och L, som knådar, kan känna om man är förkyld eller sitter fel vid datorn etc. Idag klämde hon på ett visst ställe på foten så den bara ryckte till! Jomän, det var min gluteus minimus – den lilla "kudden" man har ovanpå var skinka och som jag varit väldigt öm i sedan fallet. Hon klämde igenom mina fötter och kunde säga exakt på vilka ställen jag hade ont, och se, efter knådet hade jag betydligt mindre ont! Helt otroligt!

Viss tråkinfarkt drabbar en när man är på kurs och lär sig om moms! Och bokföring! Men ska man bli alpackauppfödare, får man ju kunna lite sådant. Och tack Ale – för att ni bjuder nyföretagare på en gratis grundkurs!

Med maken på ridskolan och mig på kursen till kl 21, blev det sent på tisdagskvällen innan alpackorna var matade och pållarna skötta. Hästarna får vara inne om nätterna nu, dels pga busvädret, dels pga styltorna de får i hovarna, särskilt Saga. Mökkvi har ju täcke ute, eftersom han fryser lätt. Saga hade inte det. Hon frös dock inte. Var inte det minsta spänd. Trots istapparna som hängde i hennes päls. Men de tog evinnerlig tid att borsta ur!

På onsdagskvällen var vi på möte i Alafors med föreningen "Säkra ridvägar i Ale" som arbetar för att få byggt en ridled genom hela kommunen! De har redan börjat i den södra änden. Tyvärr bor vi i den norra... Men det kan nog bli hur bra som helst! Där var lokalpolitiker och kommungubbar som alla verkade överens. Så det blir nog faktiskt något av det!

Så det blev ännu en sen kväll med djurskötseln. Denna dag hade dock Saga också täcke. Blev ohyggligt mycket lättare att borsta henne!

Och ute föll snön ...