En skön grå dag med djuren

Saga och maken – ett stiligt ekipage!

Body Scoring. Sawila lägger sig ner som en stressreaktion. Jag försöker vara mjuk och trevlig mot henne, så hon ska förstå att jag inte tänker göra henne illa.

Matte-Mozzy-mys.

Gårdagen har krävt sin tribut! Idag hade jag en omfattande träningsvärk i hela min lekamen. Tänk så mycket konstiga muskler man har, som man kan få träningsvärk i! Så jag tubbade maken till att rida Saga. Fyra veckors konvalescens för Mökkvi, och mitt inhopp på makens ridlektioner på ridskolan, innebär att maken inte ridit på 4 veckor! Utom lilla provskritten på Mökkvi igår. Så det är dags att träna upp dem båda! På tisdag är det makens tur på ridlektionen på Lysegården, och där är det ingen promenadridning!

Så medan han red Saga, promenerade jag Mökkvi. Vi gjorde sällskap till isis-grannen, så vände jag tillbaka medan maken fortsatte på N-rundan. Vi möttes igen, när han kom ut i andra änden! Båda pållarna såg pigga och glada ut idag! Jag travade korta sträckor med Mökkvi. Min kondis är lite som en sengångares, så det blev väldigt korta sträckor ... Men Mökkvi är fortfarande lite "knixig" i vänster fram i trav, så det var kanske lika bra. Skritten såg dock bra ut, och han kan göra små volter utan att röra sig konstigt!

Väl hemma var det dags för "body scoring" av alpackorna. De anade oråd när vi riggade grindarna till en fålla på 1,5x1,5 m, men var för nyfikna för att smita iväg! Så föste vi in dem, maken med två ridspön och jag med longerlinan. När alla tre var i fållan gick jag in till dem och stängde om oss. Det blev ganska trångt. Men de verkade inte värst stressade. Så jag höll i var och en, kände på hullet och käkarna (det förekommer att grässtrån fastnar långt in i käken och ger inflammationer), och maken kände på hullet genom grindarna. Allt kändes bra, alpackorna verkade inte särskilt stressade och de var sååå mjuka! Man blir lycklig av alpackor!

Sawila la sig ner som en stressreaktion just när jag kände igenom hennes käkar, men då var jag ju också lite "påträngande". Hon fann sig dock i beröringen. Hon vänjer sig nog när hon inser att jag inte gör henne illa. Sedan fick de sitt kraftfoder och ingen verkade ha tappat förtroendet för oss!