Parucha och Qhichincha har vågat nosa på min hand nu! Inte illa med fjära alpackor. Men jag får inte ta på dem! Jag kommer så nära som 5 cm, men sedan hoppar de undan! De är för söta!"God morgon, jag är lite tidig," sa den unge snygge sotar'n när husets trötta fru, som precis hunnit bli "anständig", öppnade. Jo, tack – han var färdig en dryg kvart innan han skulle komma. Det är att jobba effektivt! Tydligen såg det jättebra ut i vår skorsten! Så nu ska här eldas på! Det kan behövas ...
Idag var det uppehåll! Och soligt när jag gav mig av på F-rundan, som är den enda som är någorlunda torr efter så här mycket regn. Saga blir förstås alltid lite nipprig när vi är ute ensamma, särskilt om det blåser mycket, som det gjorde idag! Hon tycker också porlandet i de nu välfyllda bäckarna är läskigt! Men vi fick till en jättelång tölt och en härlig galopp och kom hem ganska möra men glada, båda två. Hon var andfådd, så efter avklädningen fick hon sitt fleecetäcke på sig och vi tog en promenad ute på grusvägarna, för att skritta av henne.
Mökkvi som sett oss komma och gå igen gnäggade otåligt, och när vi väl kom tillbaka galopperade han fram och tillbaka i hagen av iver! Han såg inte ut att ha ont alls, just då! Och det känns ju skönt! Jag tog honom på en kort promenad också. Då såg han lite stel ut, vilket kan bero på den hårda grusvägen. Men han är på bättringsvägen, det är tydligt! Vi får bara "starta upp" honom försiktigt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar