Pållar – nyss utsläppta efter frukosten!
Sagis med busig uppsyn.
Stilton inser att han nog egentligen inte vill vara ute i snön.
Sötnosar.Mökkvi stod klar i stallgången då maken ringde och vidarebefodrade att hans hovslagare fastnat i snön med bilen. Vi har ju skottat vår väg som tokar för att hon, och vi, säkert ska kunna köra där. Men man vet ju aldrig...
Hon kom så småningom och berättade att hon nästan fastnat på vår väg också, men klarat sig precis. Men så har hon en enorm bil också, som hon kan stå raklång i och arbeta med hästskorna. Hennes väglags-problem bådade inte gott inför kvällens planerade tur till utmarkerna runt Trollhättan, för att hämta hö.
Mökkvi är ju lite dålig på att hålla balansen när hon jobbar med bakhovarna, så jag höll mig i närheten och stallpysslade medan vi pratade och hon jobbade, beredd att stå och "stötta" honom när det var dags för bakbenen. Knappt två timmar senare var hon klar och jag ganska kall, så jag gick in och värmde mig.
Vid 18-snåret började jag sakna maken, som fastnat lite i bilkö. Vi skulle ju till vår hö- och halmbonde.Vi blev lite sena innan vi kom iväg. Så körde vi fel, eftersom det plötsligt finns en ny rondell på vägen till Trollhättan, där det inte brukade finnas någon. Fast vi kom rätt ändå, men lite sent, där vi slingrade oss fram på de smala skogsvägarna, omgärdade av snötunga granar. Det kändes som att åka i ett julkort, långt bort från all civilisation.
Bonden är en glad och rar man som gärna småpratar lite och hjälper oss med lastningen. Han såg efter att vi kom iväg ordentligt på hans sorgfälligt plogade väg – ifall vi skulle fastna – men turen gick som en dans med våra sprillans nya dubbdäck och maken bakom ratten! Trodde aldrig jag skulle förälska mig i dubbdäck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar