Maken försöker få "flickornas" uppmärksamhet.
Det är kul att bara vara med alpackorna. De är så nyfikna fast samtidigt försiktiga.
I förmiddags var hela hemmanet vitt! Det ångade om Saga när frosten på ryggen smälte i solens sken, och alpackorna såg fina ut bland alla vackra frostbelagda höga gräs. Riktigt kallt var det i skuggan, så frosten aldrig smälte, men varmt och gott i solen.
Jag har hört att hästarna får sin D-vitamin från solen via pälsen/huden precis som vi. Så går de flesta pållar med täcke om vintern...! Hm. För Saga funkar det bra att vara "naken" – hon visade inga spänningar i ryggen idag, fast det varit så kallt inatt. Mökkvi verkar lite känslig i ländryggen, men det kan ju delvis bero på att han stått på vila och bara promenerats. Vi får helt enkelt vara uppmärksamma på det där.
Jag red klätterrundan och maken hängde med på den del som är gemensam med N-rundan. Vi vill ju inte överanstränga Mökkvi. Saga verkade tycka det var lagom kul att gå klätterrundan själv, och hade nog en smula träningsvärk sedan igår. Hon gillar inte när det är geggigt på marken, och det är egentligen där hon tjurar. Det kan jag förstå. Men hon går över. Idag hittade jag en liten stig som leder runt den geggigaste biten i slutet på klätterrundan, så ska jag nog använda den ett tag. Jag gillar inte heller när det är geggigt. De sjunker ned så djupt ibland. Det var på det viset Mökkvi sträckte sig.
Väl tillbaka så arbetade maken med Mökkvi i paddocken, från marken. Böjde honom i kroppen och ledde över små hinder, så han ska bli uppmjukad. Lite gymnastik, helt enkelt! Han fick trava några varv, och det såg bättre ut än på länge! Framförallt protesterade han inte, som han gjort tidigare – säkert för att det gjorde ont då. Så det verkar ju funka med "gympan". Vore ju skönt om han blev bra snart. och kul när vi kan rida ut tillsammans på riktigt igen.
Idag var vi i hagen med alpackorna ett tag. Det är kul! De är så nyfikna. Det är verkligen livskvalitet att sitta där och bara vara med dem.
Efter en sen lunch, skyndade vi oss att stapla de 4 kubiken ved som levererades igår. I vårt lilla vedskjul av presenning. Mörkret började falla så det blev svårare och svårare att se vad vi gjorde. Men vi fick in så mycket att skjulet blev fullt! Vi får knô in lite på verandan också! Men nu, efter vår vedstaplingsövning, känner jag mig ganska ledbruten och trött i ryggen. Men det känns mest som träningsvärk, inte som egentligt ryggont.
Jag har hört att hästarna får sin D-vitamin från solen via pälsen/huden precis som vi. Så går de flesta pållar med täcke om vintern...! Hm. För Saga funkar det bra att vara "naken" – hon visade inga spänningar i ryggen idag, fast det varit så kallt inatt. Mökkvi verkar lite känslig i ländryggen, men det kan ju delvis bero på att han stått på vila och bara promenerats. Vi får helt enkelt vara uppmärksamma på det där.
Jag red klätterrundan och maken hängde med på den del som är gemensam med N-rundan. Vi vill ju inte överanstränga Mökkvi. Saga verkade tycka det var lagom kul att gå klätterrundan själv, och hade nog en smula träningsvärk sedan igår. Hon gillar inte när det är geggigt på marken, och det är egentligen där hon tjurar. Det kan jag förstå. Men hon går över. Idag hittade jag en liten stig som leder runt den geggigaste biten i slutet på klätterrundan, så ska jag nog använda den ett tag. Jag gillar inte heller när det är geggigt. De sjunker ned så djupt ibland. Det var på det viset Mökkvi sträckte sig.
Väl tillbaka så arbetade maken med Mökkvi i paddocken, från marken. Böjde honom i kroppen och ledde över små hinder, så han ska bli uppmjukad. Lite gymnastik, helt enkelt! Han fick trava några varv, och det såg bättre ut än på länge! Framförallt protesterade han inte, som han gjort tidigare – säkert för att det gjorde ont då. Så det verkar ju funka med "gympan". Vore ju skönt om han blev bra snart. och kul när vi kan rida ut tillsammans på riktigt igen.
Idag var vi i hagen med alpackorna ett tag. Det är kul! De är så nyfikna. Det är verkligen livskvalitet att sitta där och bara vara med dem.
Efter en sen lunch, skyndade vi oss att stapla de 4 kubiken ved som levererades igår. I vårt lilla vedskjul av presenning. Mörkret började falla så det blev svårare och svårare att se vad vi gjorde. Men vi fick in så mycket att skjulet blev fullt! Vi får knô in lite på verandan också! Men nu, efter vår vedstaplingsövning, känner jag mig ganska ledbruten och trött i ryggen. Men det känns mest som träningsvärk, inte som egentligt ryggont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar