En gäst i ligghallen ...

Eftersom K ska flytta snart, och vi lånat och därmed smutsat ned hennes förnämliga reflextäcke, kände vi oss manade att tvätta detta. Maken hängde ut det på tork, på verandaräcket. I frysgrader... Så det såg väldigt lustigt ut när han sedan bar ned det till sadelkammaren för att torka ordentligt.

Här en liten film på Saga när jag försöker få henne att förstå att gott hö väntar i hörnet på paddocken. Hon får lite mera grönt än Mökkvi, för att få mera hull. Ha tålamod - filmen buffrar en stund - sedan kan du höra mig locka mesigt på min lilla Saga!

Idag hade jag hästtjänst. Och eftersom en tjej från Agria skulle komma kl 10.00 och kolla om vi hade "en bra hästmiljö", var det ingen vits att lägga sig igen. Mockade istället lite i ligghallen. Och se, medan jag stod där kom en liten varelse runt hörnet – en räv! Vi blev förvånade båda två, men han gick bara lugnt iväg. Till min förvåning såg den rakad ut på bakkroppen och halva svansen! Den måste varit rakad! För inga pälsparasiter kan ju äta så!

Måhända har den råkat ut för en trafikolycka och tagits om hand av veterinär, och sedan släppts igen. Det skulle förklara att han inte var så skygg också. Mickel är nu starkt misstänkt för en uppsliten soppåse på verandan för några dagar sedan ....

Agria-tjejen kom och godkände utan krusiduller vår hästmiljö! Beundrade vår stall. Våra hårdgjorda ytor runt ligghallen. Vårt vatten och våra boxdörrar. Vi snackade lite i snålblåsten, innan hon åkte och vi gick in. Vid 12.30 gick vi ut igen för att sköta pållarna.

Från huset hade vi sett en stor vråk sitta i hagen med ett byte. Snart flög den iväg, till förmån för skatorna. Vi gick dit och kollade. Då såg det ut som ett par små lungor låg där! Med luftstrupe! Ganska groteskt, blodrött, men ändå ganska rent. Egentligen inte äckligt! Luftröret var tjockt nog för mig att stoppa fingret i, om jag velat. Det ville jag inte. Vi kollade noga, att vi hade alla våra katter ... För lungorna var nog rätt lagom för en katt. Eller hare. Vi lät det ligga så länge, och några timmar senare när jag kollade, var det borta!

Snålblåsten höll i, så planen var att rida i ridhuset. Men Mökkvi var känslig igen och ville inte alls ha maken på ryggen! Hm, ska ta hit en veterinär för att vaccinera Saga snart. Då får de ta en kik på Mökkvi igen! Själv red jag en ny väg norr om N-rundan. Saga gick fram så duktigt överallt! Där var lite is och lera och Saga var lite nipprig, så jag vände rätt tidigt. Då ville hon springa hem och jag hade fullt sjå att lugna henne. Tvingade henne att stanna. Gå tre steg. Stanna igen. Hon lydde, men snart nog klev jag av och gick den sista nedförsbacken med mycket is. Jag hade inte tänkt på att brodda, men isen låg lite spridd, så det fanns isfria passager. Tur för oss!

På kvällen när maken gick ut och kvällsfodrade kusar, så kikade han in i ligghallen. Och där stod Mökkvi. Och den rakade räven! Hm, han verkar bli lite för hemmastadd här! Vi får nog börja jaga bort honom. Inte bra med vilda djur som blir tama ...

Men det bidrar till min teori att han blivit hanterad av människor. Rävar brukar ju vara ganska skygga ...