Frustrerad fredagsmorgon

Det är sådana här mornar man funderar på varför man över huvud ska gå upp. Det borde finnas regler för hur grått och trist det får lov att vara, för att man ska förväntas behöva göra något överhuvudtaget.

Men jag hade ju hästtjänst. Allt var förberett, så det tog bara 5 minuter. Till jag insåg att de hade lite ont om vatten. Vilket var märkligt med tanke på det ymniga regnet.

Så jag kopplade, och redde med visst bestyr upp, den synnerligen hopslingrade DOLS (Den Oändligt Långa Slangen) och ställde mig för att fylla på pållarnas kar. Inget vatten kom. Vände och vred på munstycket, tog av och på det, kollade alla kopplingar, att vattnet var på ....

Geen water, som det heter på holländska. Inget vatten. DOOH! Förfärligt frustrerad fick jag istället använda DIRSLS (Den Inte Riktigt Så Långa Slangen) för att fylla spänner som jag sedan fick kånka fram och tillbaka till jag nådde en rimlig vattennivå. Mellan elstängseltrådarna. Med nyfikna pållar runt mig som tror att varje vattenspann är betfor till dem. Det är en sak när katterna applicerar sig runt benen på en för att tigga till sig mat - det är betydligt besvärligare när våra 400-kiloskusar tillämpar samma strategi. Allt medan regnet vräkte ner.

Grrrrr!

Insåg sedan att jag var kraftigt försenad men att en dusch var oundviklig för att jag skulle bli socialt accepterad i samhället, men att jag också borde vara på jobbet 8.30 för att få iväg ett viktigt bud. Det är lite klurigt att hinna, när klockan är 8.10 och man står i hallen med nytvättat hår. Ringde till jobbet gång på gång men ingen svarade. Frustration! Men så slutligen, precis 8.30, svarade vår receptionist! Problem solved!

Jag klev ur bilen bakom Domus på Avenyn, och gick de max 200 metrarna till jobbet, men hann ändå bli blöt .... Och utsikten från fönstret på 6e våningen? Grå, grå, grå, grå ...