"Ledig måndag" - njae...

Min sista lediga måndag (utom en som kommer i julhelgen men den kommer ju inte att kännas av så tydligt). Jag som hade tänkt njuta av den helt utan åtaganden. Pah! Redan vid 10-snåret kom ett meddelande från jobbet att det var panik för det var originalarbrist - en var hemma med sjukt barn! Två (däribland jag) var planerat lediga. Och jag blir så trött. Man kommer aldrig undan jobbet!

För igår kväll satt jag 4 och en halv timme och jobbade just för att kunna ha ledig måndag med gott samvete. Och för att jag denna dag verkligen inte hann hjälpa till - min dag var fullbokad och det hade jag meddelat. Fast jag borde inte få dåligt samvete just för att min ledighet är planerad, och för vi borde ha sådan framförhållning på jobbet att allt inte brakar för att någon är oplanerat borta. Nå jag kunde göra en liten insats mellan 14.30 och 16.30. Men jag hann inte rida ut i dagsljus som jag hade planerat. Suck. Man har så få dagar att rida i dagsljus.

Eftersom det var produktionsledarna som bad om hjälp fick jag i alla fall ett ordentligt tack för min insats. Inte det där stånket man får från "de vuxna" var gång man ska vara ledig, fastän det är planerat och ordentligt kommunicerat, och fastän man gjort allt man kan för att det ska funka ändå. "De vuxna" vill helt enkelt att man ska vara stand-by slav och glömma alla tankar om att ha ett eget liv. Sådana är inte produktionsledarna. De försöker faktiskt också få allt att funka. Synd att "de vuxna" inte har den ambitionen. De är alltid de som motsätter sig idéer om tidplaner etc, antagligen för att de trots all sin erfarenhet inte klarar att hålla dem. Sån't får vi "på golvet" lösa åt dem. Skulle de göra nå't i god tid? Hur tänker jag nu?

Bland annat skulle Mökkvi skos idag, och även bakfötterna på "Blandis". Jag fick hålla på i en halvtimme för att få bort all lera på Mökkvis hovar. Hovslagaren kom klockan 13.00 och började på Mökkvi, medan jag borstade lera från "Blandis".

Sedan jobbade jag lite innan jag åkte och återbesiktigade släpet. Vi försökte ju återbesiktiga det i onsdags i villfarelsen att man kunde göra det utan tidsbeställning. Tji fick vi! Så jag fick åka idag istället. Fick intrycket av att lyktorna på Volvon var dåliga. Såg så dåligt, men det var beckmörkt och regnigt och vindrutetorkarna behöver nog bytas. Var orolig att besiktningen skulle ondgöra sig över lyktorna, även om det var släpet som skulle återbesiktigas. Pinsamt att köra in där utan fungerande lyktor ...

Men de fungerar! Och släpet gick igenom!

När jag kom hem var K där och gav oss pepparkakor, polkagriskäppar och en julgrupp! Bara så där! Helt utan anledning! Eller ... så hade hon dåligt samvete. För strax kom Erik och då medgav hon att hon tänker flytta till grannens stall istället. Jag kan förstå det. Där är andra stora hästar med likande behov som "Blandis" har.

Vårt hö är ju för klent för henne, medan våra kusar inte bör få kraftigare hö. Och hon äter nästan lika mycket som våra tillsammans, och eftersom hon är ranglägst i hagen är det ju svårt att se till att hon får sin andel ordentligt...

Så även om det är tråkigt, så förstår jag det. Har själv känt att vi inte riktigt passar för hästens behov, även om vi kommer bra överens med både häst och matte. Det blir också naturligare för K kan jag tro, för de håller ju också på med täcken och lindor och sådant "storhästpyssel". Då blir det lättare att hjälpas åt med sådant. Jag vågar ju inte hjälpa någon att linda några hästben. Rädd att jag stoppar blodtillförseln...

Vi avslutade dagen med varsin rejäl köttbullemacka! Man glömmer hur gott det är! Och sedan - jobbade jag lite till. För att komma ikapp. Men jag kommer ändå ligga efter imorgon. Suck. I want my life back!