Mökkvi väntar i paddocken på att bli utsläppt i hagen, där Saga fått ett försprång på höet.
Stallet och huset under månens sken.Denna tisdag skulle jag åter ta bussen till Älvängen och åka hem med Volvon därifrån. Efter förra veckans incident var jag särdeles noga med att få med mig Volvo-nyckeln. Jag kollade. Typ 8 gånger! Fick skjuts av min arbetskamrat till Älvängen, vilket tog en evinnerlig tid pga köerna.
Väl framme fick jag skrapa rutorna och åka hem till full hästtjänst. Dimman låg tät över nejden men en nästan full måne sken upp den så det var väldigt ljust! Lite magiskt nästan, när jag svängde upp på vår grusväg. Jag kunde inte se några hus, bara alla ljus från dem. En stor räv gick över vägen bara några meter framför bilen, med sin fina röda svans böljande efter sig.
K skulle inte komma denna dag och maken var på ridskolan. Så jag började med "Blandis" som K kallar henne, tog in henne, kände igenom och borstade lite på henne och ställde henne i boxen så hon fick mumsa i sig av sitt kraftiga specialhö, medan jag såg över Saga. Och medan jag tog in och pysslade med Mökkvi fick Saga försprång på, och lite extra av, det gröna höet. Verkar som flickorna i hagen tappar i vikt nu. Det händer inte vissa andra flickor på hemmanet, som matte och Mozzy...
Saga tappade hull när det var så kallt! Nu håller hon den dock, men jag vill inte att hon tappar mer. Hon är på gränsen till för tunn, vilket är svårt att se med hennes tjocka, täta päls! Men känner man över revbenen, så är hon en smula klen i hullet. Men med lite mera hö, blir hon snart rundare igen.
Mökkvi tappade också en del när det var så kallt, men i hans fall var det bara av godo...
Jag gick där och pysslade i kvällen under månens sken medan frosten spred sig under dimman och ett rådjur skällde borta vid skogen. Hur mysigt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar