Förvirrad

Om tisdagar, har vi en rutin. Den som inte ska rida, tar Volvon till Älvängen. Den som ska rida följer efter i Forrrden. Så parkerar man Volvon på pendelparkeringen, och samåker in till stan i etanol-Forrrden. Se där, en liten insats för miljön.

Idag höll jag på att glömma detta, men mindes just som jag var på väg att svänga in på 45an snarare än på lokalbanan till Älvängen. Oups! Men man kan svänga av igen från 45an, så jag kom strax dit jag skulle. Däremot visste jag inte om maken låg bakom och undrade vad jag pysslade med. Men det hade kommit så mycket bilar mellan oss, att han inget märkte. Utom att jag kom fram efter honom, fast jag åkte först.

Väl på jobbet ringde en säljare jag haft kontakt med. Jag hade glömt att jag och en till skulle dit på lunch. Men eftersom han är en klok man ringde han i god tid, så vi hann dit ändå i tid. Jag hade skrivit upp det i kalendern. Men vad hjälper det om man inte tittar i den?

Jobben för dagen var lite otydliga i kanten, så det förvirrade läget höll lite i sig till det var dags att gå till bussen. På vägen frös jag till - jag hade väl med mig alla nycklar! Hem? Till Volvon? Det hade jag. Hade varit såå störigt att stå vid bilen och inse att jag glömt dem. Körde hemåt i det fantastiska månljuset! Såg att vår autogrind inte löst ut. Morr. Får nog reklamera den. Så jobbigt!

Men - jag hittade lilla Vicky i ligghallen, glatt mumsandes på lite halm! Bra att någon förstår att uppskatta den! Nu ska jag ut och titta till alla tre. Grunnar på att rida Mökkvi barbacka. Fast. Han är ju blöt ...

Vid 21-snåret väntas maken hem från ridskolan och rutinen fortgår - en lasagna framför House på Tvn. Det är så en tisdag ska spenderas!