Världsrymden anfaller?

Saga i solen

Mökkvi och lavar

Maken hade bokat varsin ridlektion för oss mellan 10.00-11.30. Jag fick det senare passet, eftersom jag hade en sannolik baksmälla. Och det hade jag, då jag steg upp ungefär när maken red iväg till lektionen. Lite HavreFras, Resorb och en TREO senare var jag någorlunda återställd och gick ut. Och möttes av ett bländande ljus! Var det utomjordingar? Skulle jag bli bortförd? Men ... det var ju bara solen!

Ni förstår, alla utsocknes läsare, att det ryktas att vi på västkusten haft 3.5 soltimmar under hela november! Idag blev det några fler och alla blev lite lyckligare!

Jag red bort mot ridhuset och mötte maken med Mökkvi som tappat en sko! Jag trodde lektionen skulle vara extra jobbig – det var ju den första efter Sagas konvalescens! Men både min instruktör och jag förvånades över hur bra det gick och hur bra Saga travade på, även om vi båda fick övertyga henne ibland. Så när lektionen var slut var matte och Saga också tämligen slut. Matte glad. Saga snäll. När jag gick runt för att mocka bort hennes små högar i ridhuset, följde hon snällt efter utan att jag höll i henne. Fick nog visat mitt ledarskap idag. Bra. Hon behöver få det inpräntat ordentligt i sig, den lilla egensinniga...

Väl hemma skötte jag om henne, medan ridhusgrannens tös' pojkvän som är hovslagare kom förbi och satte Mökkvi sko på plats igen. Himla geschwint!

Efter lunch föll jag in i en enorm trötthet. Lite huvudont. Lite halsont. Frusen. Så trött. Är det baksmälla och träningsvärk? Eller håller jag på att bli sjuk?