En blöt helg

Dagsljus! Typ ...

Till vänster: Maken och Mökkvis rump genom stallfönstret.
Till höger: Genomvåt Saga i boxen och i bakgrunden, husses senaste feature för hästarnas väl - en rotborste att klia sig mot! (Mökkvi kliade omedelbart ned sin så husse fick rigga upp den igen med starkare skruv)

Mökkvi undrar vad det är för filur i regnet utanför stallfönstret.

Notera geggan på marken. Därför riggar man automatgrinden (lilla boxen på stolpen) innan man byter sina stövlar mot Hornbach-tofflorna!

Var på fest i fredags! Den blev inte så vild som jag väntat mig, och där var inte så mycket folk jag kände heller, men trevligt hade jag. Gick för att ta bussen hem kl 21.45 och hade totalt glömt att den går inte 21.45 utan 21.40! Missade den precis! Dooh! Men 20 minuter senare gick en annan buss – ända hem! De är inte många! Så jag köpte mig en latte och ett Västtrafik-laddkort så jag ska kunna åka buss när nu snart de gamla stämpelkorten inte funkar längre. Så fick jag lite nytta av den tiden!

Bussen tar ju sin tid, men det är ändå häftigt att jag kan ta bussen ända hem! Om jag planerer lite. Eller har tur. Haken är förstås när man kliver av. Det är becksvart! Grusvägen har ljusa stråk efter hjulspår och mörka stråk av grus däremellan. Så jag gick mot det vänstraste mörka stråket för att vara ur vägen för eventuella bilar, men se - det var ju diket! Jag klev rätt ner i det! Jag blev lite blöt på knät, men tjompade faktiskt inte, och snart nog vande sig ögonen vid mörkret så jag kunde se var jag gick. Inga bilar. När jag kom hem pysslade maken med pållarna, som hade fått varsin ny fin halmbädd i boxarna!

Igår red vi stora klätter-rundan. På två-tre ställen är den nu ohyggligt geggig, och Saga gillar inte det alls. Hon gick över, men jag fick verkligen mana på och ibland låta Mökkvi gå före. Nu får det gärna torka upp en vecka eller två, känner jag. Och sedan bli kallt och torrt. När vi sadlat av hästarna kom grannens tös förbi på fina Eyglo-hästen, och pratade lite. Så riggade jag automatiska fodergrinden nr två - bara batterierna och en tyngd saknas nu.

Idag regnade det hela dagen. Uteritt lockade inte alls. Redan igår var ju en del ridstigar mera som bäckar ... Paddocken är som en enda stor pöl. Blåste bra gjorde det också, så vi red till ridhuset. Efter konvalescensen har Saga fått för sig att hon ska tvärstanna igen. Men på tre tillfällen nu har hon gradvis blivit lydigare och mindre sturig, så vi är på väg åt rätt håll. Får träna mera NH med henne - hon blir mycket bättre då. Men hon skötte sig ganska bra idag och förtjänade sin lusern. De var ju så blöta av allt regn, och kanske svettiga också efter ridpasset, så de fick stå inne i stallet fram till midnatt och torka upp. Det är lite mysigt att stå därinne, när regnet smattrar på taket och vinden viner utanför, medan pållarna mumsar hö i sina boxar.

Vi ska väl inte klaga på geggan, vår vinterhage är i huvudsak ganska hel. Jag har sett hästhagar som bara består av tjock lera. Våra kusar kan vara torrskodda i ligghall och på gruset i alla fall. Men lite less på regnet är man. Kollegan berättade i veckan att hon hört på det lokala vädret att Västkusten haft 3,5 (tre och en halv) timmar sol under hela november! Inte konstigt man är sömnig och slö...

Kände mig lite risig igår kväll och trodde att nu är den på gång – svininfluensan! Sov i tolv timmar (med kort uppehåll för hästtjänst). Och idag kände jag mig OK igen! Sova. Det är sååå skönt! Jag är ju lite åldersdiskriminerad - vi 40-plussare får ju inget vaccin förrän vecka 48. Har inte bestämt mig om jag ska vaccinera mig än. Jag brukar ju inte bli så himla sjuk ändå. De andra åren, med de vanliga flunsorna. Fast man vill ju inte smitta någon "känsligare". Men kanske kan min dos användas bättre, om det nu är ont om dem.