torsdag, april 09, 2009

Gräsligt mycket vår

Stackars Ronja i förmiddags. Notera hur svanstippen hänger ner i golvet, och hur "spak"hon är vid svansroten.

Mökkvi är det INTE synd om - gruset i paddocken är väldigt populärt att rulla sig i.

Humlornas favvo-restaurang.

De blyga violerna är våra första blommor på hemmanet!

Zolly hjälper som vanligt gärna till med att leta vårtecken.

Vaknade tidigt och väntade in 8-slaget, då jag ringde till veterinären. Fick en tid 13.30. Jag jobbade lite på en broschyr, lagade lunch och var allmänt rastlös. Eftersom jag skulle passa en tid. Och var lite orolig för Ronja. Hade vilda visioner om att svansen skulle behöva amputeras.

Även om det är jobbigt, var det befriande när jag äntligen kunde åka iväg med henne. Stackarn är rädd för att åka bil, så hon jamade ljudligt och producerande även lite saker som spred en synnerligen ogynnsam odör. I dessa fall rekommenderas tidningar som underlag i kattkorgen. Lätt att byta ut i mellantid ...

Det behövde inte amputeras någon svans! Veterinären fick halvsöva henne, för att kunna undersöka henne, för hon hade uppenbarligen ont på baken. Känns konstigt att se dem så slappa och värnlösa. Veterinären kände igenom och hittade djupa kattbett precis över svansroten. Uppenbarligen har lilla fröken (nåja, hon väger 4,4 kg fick jag veta!) varit i slagsmål.

Ronja fick antibiotika och smärtstillande. Såren rakades så vi kunde se ordentligt. Och så passade vi på att vaccinera henne. Och titta i öronen, för hon har "flygplanat" sig med öronen på sistone och tuggat, som om det kliar i hörselgången på henne. Jag trodde det var ohyra. Men det var en gojk-klump i ena örat som veterinären bara delvis kunde pilla bort - hon var rädd att skada trumhinnan om hon tog mer.

Så matte kommer inte bli populär! För de närmaste 3-4 dagarna ska jag klämma runt om såren och hålla dem öppna, så eventuellt var och sårvätska kommer ut. Tvätta med klorhexidin. Och jag ska hälla smutslösande vätska i ena örat, hålla ihop och massera så att det kommer ner ordentligt i örat. Och ge henne antibiotika två gånger om dagen, i 10 dagar! Till Ronja! Hon är inte den fördragsamma typen. Inte som snälla Zolly, som bara blängde argt på mig i några veckor efter att hon hade varit i slagsmål. Vi får nog hjälpas åt, maken och jag. För man behöver vara minst två vuxna för att övermanna en bångstyrig katt. Tur vi har klorhexidin hemma ...

Ronja är dessutom tvungen att hålla sig inne några dagar, vilket genast väckte hennes missnöje då hon förgäves förökte smita ut när vi gick ut till hästarna. Det är inget fel på hennes livlighet i alla fall! Och svansen har faktiskt börjat få styrsel igen!

Vi red N-rundan. Och längs stigen fann vi massor av blåsippor! Så fina! Saga både travade och töltade perfekt och var lydig hela vägen! Hon är en pärla när hon vill! Väl hemma igen gjorde jag en liten vår-expedition. Gräset växer så det knakar! Även i vinterhagen där hästarna går och äter det de kan! De hinner inte äta av! Det har kommit massor av grönt gräs på bara en vecka!

Det kan ju vara lurigt nu, för deras ovana magar, om det plötsligt kommer ohyggligt mycket färskt, näringsrikt gräs! Så vi delade av vinterhagen! Då förblir förhoppningsvis ena delen ganska avbetad och vi kan börja vänja dem några timmar i taget i den andra delen. Kors, snart är det dags att släppa dem i sommarhagarna!

Inga kommentarer: