Djur, djur, djur

Ibland tar det en stund för Mökkvi att fatta att det är matdags. Men när han väl fattar, då är det full fart!

En fjäril fladdrade förbi fönstret just som jag satt mig upp i sängen! Och här är mycket humlor på hemmanet. De äter av sälgen/viden (vad är det för skillnad? Båda har ju små vita "kissar"). Humlor ska ju vara nyttiga pollinerare så jag antar att vi ska vara glada åt dem, men de är attans stora och "brummiga". Det är ett himla väsen vid sälg-trädet.

Räddade en ödla från Zolly. Hoppas jag. Såg henne leka med vad jag trodde var en pinne, men det var en ödla! Den såg oskadd ut men verkade spak, så jag är osäker på om den överlever. Jag la den bland några stenar så den ligger i skuggan men har nära till solen. Får se om den är där i morgon.

Solen strålade, men vi beslöt ändå att rida i ridhuset. Det är ju där vi har våra lektioner och det är där Saga krånglat som mest. Det är där vi behöver träna mest. Det var varmt och dammigt, så efter ca 20 minuter red vi ut istället. Men Saga hade både travat och töltat väl, efter några initiala små dispyter. Jag fick till en fantastisk ökad tölt på henne!

Väl ute fortsatte vi tölta och trava på vägen bort, och improviserade in hela N-rundan också, bland blåsippor och citronfjärilar, kabbeleka och tussilago. Jag avrundade med små övningar att rida förbi vår infart några gånger. Hon protesterade lite, men jag vann! Så de förtjänade väl sitt kraftfoder.

Maken har börjat lastträna Mökkvi igen. Lägger in den goda lunchen längst in. Mökkvi är skeptisk. Men han går på, nappar till sig lite hö och backar ut igen. När han blev serverad sin kraft därinne, stod han lugnt kvar till han var färdig, varpå han backade ut och gick och rullade sig. Kolugn. Snart får vi börja träna med mellanväggen på plats ...

Medecineringen av Ronja går bättre än jag trodde. Hon jamar argt och försöker komma loss, men har faktiskt inte bitit eller rivit. Hon är så snäll. Vi är ju ändå rätt "elaka"; proppar munnen full med äcklig antibiotika-pasta och klämmer på hennes sår. Men jag la märke till att hon inte klagade precis när jag klämde på såren. Så med lite tur är det bara en allmän protest, och inte att såren ömmar. Det verkar inte svullet i alla fall, så där är nog ingen infektion. Antibiotikan igår gjorde nog susen. Och svansen? Ja, den hänger lite ännu, men är i alla fall inte lealös längre. Och Ronja är vid god vigör!