En gräsänkas bestyr

Men whoooaaa, vad den idioten ligger nära! Fast ... visst ja, det är ju mitt släp jag ser i backspegeln ...

En gräsänkas förfall

Igår kväll glodde jag på TV, var för varm och mölade i mig ostbågar. Tidigt i morse vaknade jag av regnet (!!!!!) Jajamän, det var regndroppar på bilen och marken var mörk av fukt. Dock syntes inget i vattenmätaren, så det var nog bara en liten skur ... Men oj så uppfriskande. Fick stänga ett av mina sovrumsfönster för att inte frysa och grottade ner mig under täcket igen. Underbart! Sov längre än jag borde ...

Om konsten att köra med släp

Så kom aftonen. Med Mökkvis förhoppningsvis snara ankomst, blev det angeläget att köpa hö. Hade hittat en annons på nätet, och nu var det dags att åka dit. Så jag for hem i den hårda vinden och undrade stilla om det var lämpligt att ge sig ut och köra släp i blåsten ...

Bonden med höet hade nämnt att han bara hade rundbalar på 170 kg st, 120 cm i diameter och bredd. Inget man tar under armen. Jag hade uttryckt skepsis mot att jag skulle kunna hantera det över huvud taget. Jag som är en så'n klen-mört!Men bonden intygade glatt, att det var inga problem på en eller två pers!

Väl hemma var det bara att byta till Volvon med släpet och kränga mot vinden i den istället. Ingen större skillnad mot Forrrden, faktiskt. Gav mig iväg. Illavarslande att det var vägarbeten på den ändå tämligen smala vägen. Grusiga delar med djupa gropar, asfalt som blivit offer för svår tjällossning och allmänt knöligt, guppigt och med höga kanter. Hittade inte vägskylten jag sökte ...

Så körde jag fel. Hittade en stor vändplats. Och körde fel igen. Och använde en del av en åker (skördad) som vändplats. Och körde fel igen. Och trodde jag hittat en stor vändplats. Men den var ju hos någon! En skräpig gårdsplan! Och jag lyckades inte backa mig rätt, utan fastnade i en omöjlig position. Voine, voine! En ung kille hade sett att här var en ung (nåja) dam i nöd, och erbjöd sig att hjälpa mig. Och skammens rodnad spred sig på mina kinder. - Ja, tack, jag är inte så bra på att backa med släp, sa jag. Som om de behövde den informationen ...

Medan räddaren i nöden rätade upp ekipaget åt mig kom en lite äldre man med imponerande rött skägg och hjälpte mig med vägbeskrivning. Och den stämde perfekt! En stund senare körde jag in på Bondens gårdsplan. Och skulle vända. Med släp. Trångt var det. Jag var helt enkelt tvungen att backa. Jag trixade. Och knixade. Och det gick! Men det var på håret. Lärdom: jag kan inte backa med släp. Slutsats: Jag borde lära mig backa med släp...

120+120=215

Bonden var trevlig och hjälpte mig lasta. Jag uttryckte på nytt skepsis mot att det skulle rymmas två av hans enorma höbalar på släpet, ity släpet är blott 215 cm långt med tillräcklig bredd, och balarna 120 cm var ... Få ihop den matten om ni kan! Men Bonden sade återigen glatt att hans bekant med ett likadant släp brukade få in två balar, så vi provade. Och det gick! På väg tillbaka såg jag vägskyltarna jag behövt, i en hög vid en varningskylt om pågående vägarbeten ... Så dags då! Hemfärden gick utan incidenter - jag var bara lite bromskloss för mina medtrafikanter. Man får (och vill) bara köra i 80 km/timme med släp ...

Girl Power!

Väl hemma baxade jag ur balarna och fick in dem i stallet! Jösses vad jobbigt! Men släng dig i väggen. Karl-Alfred, jag har också ätit min spenat! Vid TVn efteråt började en märklig träningsvärk smyga sig på mig...

Nu är allt redo. För pållars ankomst.

Fullastat släp. Jag var orolig att hela 170-kilos balen skulle komma utrullande så snart jag öppnade luckan ... men det gick bra!

Ouff, stön, stånk, pust! Det är inte helt lätt att styra en 170 kg-bal ...


Kvinnor KAN flytta jättebalar! Don't mess with me!