Passkurs.

Grannens T dök upp på Smætla medan jag...

...satt dubbelvikt i diket och plåtade kabbelekor.

Qhichincha förbereder en rullning!

Vid 11-snåret red maken och jag in på våra egna pållar i ridhuset på Lysegården, för vår passkurs. De andra två kursdeltagarna hade redan haft lektion, och satt snart på läktaren och studerade oss. Jag var orolig att Saga skulle sega sig, men hon sprang på bra. Vår instruktör provade våra hästar, gav oss lite övningar innan vi fick prova på. Saga är ju ganska "pass-säker" – hon bryter inte av till galopp, men behöver drivas mycket. Mökkvi kan gå över till galopp om man ökar för fort, så han får smygas in i passen – sedan går det som tåget!

Efter medhavd lunch i fikarummet, fick vi alla rida. Först i ridhuset, och sedan ut på ovalbanan. På vägen dit blev alla hästarna nippriga, och Saga ville inte stå still förrän vi provat några vändor på banan. Hon fjompade sig i ena kurvan av någon anledning, vilket nog gjorde att jag bromsade henne lite när jag egentligen bara borde drivit på. Men det gick bra! En deltagare red pigga skäcken Lappi som galopperade som en tok längs banan, så instruktören fick rida honom i två varv, för att lyckas få pass i det andra varvet.

Så tog vi några vändor i ridhuset igen! Dagen gick fort och efter en fika lastade vi våra pållar och åkte hem.

Varje gång vi ska åka på kurs känns det nervöst och jobbigt med lastning och allt, och man frågar sig varför man gör det, och varje gång man har varit på kurs, känns det jättekul och man vill gå fler! Men vi har ju många kurser inbokade, så vi ska nog få vårt lystmäte.