Ronja i vår istäckta paddock.
Maken & Mökkvi.
Qhichincha rullar sig.
Qhichincha hittar nå't intressant på marken.
Sagis ville ju bara vara social, så blir hon spottad på!En solig helgdag! Tycker annars helgerna brukar vara mulna och arbetsdagarna soliga ...
Jag hängde lite med alpackorna i solen, satt på marken med ryggen mot stallväggen, medan maken red i ridhuset. Qhichincha lade sig ner och rullade sig förnöjt bara 2 meter ifrån mig, och låg sedan kvar en kort stund. Får en känsla av att hon känner sig trygg med mig. Gillar att ha tid att bara vara, med djuren.
Idag body-scorade vi alpackorna och inser att det är verkligen omöjligt att bedöma hullet genom att titta på dem. Qhichincha ser smällfet ut, men är ungefär som de andra. Sawila har sett mager ut, men det är nog Parucha som är magrast! Då är hon ändå ranghögst! Fick veta av deras förra matte att dräktiga alpackor sätter mindre ull – så nu har vi en naturlig förklaring på att Qhichincha är så mycket ulligare än de andra två.
Maken dristade sig att känna på deras ben, för att vänja dem vid att bli ben-hanterade. Detta uppskattades icke helt, så de började spotta. Inte på oss, men varandra. Men vi hamnade liksom lite, lite i skottlinjen. Det luktar inte hallon kan jag säga ... Stackars nyfikna Saga blev oskyldigt offer för detta när hon mötte Paruchas nos över stängslet. Så väldigt bespottad blev hon nu inte, men blev nog lite förbryllad över denna ovänlighet.
Saga trampade ju av sig sin sko igen förra lördagen, så nu är hoven lite trasig. Dooh! Två veckor kvar till skoning. Nu har vi köpt en slags boots på nätet, som ska vara bra tappsko-ersättning. Funderar på att bara ha den dessa två veckorna, så det inte spikas mer i trasiga hoven, och den hinner växa ut lite. Hon har inte ont eller så, det är bara svårt att fästa en ny sko. Jag ska rådfråga Mökkvis hovslagare på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar