Brännö-tur i snövädret

Har nog aldrig sett så här mycket snö på Brännö.

Herrarna rullar snöboll!

Hopp!

Svärmor hade bjudit in oss och Askims-svågerns familj till heldag på Brännö. Vi fick ta en båt senare än planerat, för svågern hade fått så mycket snö att han inte kom ut med bilen! Vi var lite nervösa för vår del, men det hade bara kommit 5-6 cm. Men vi åkte i god tid – vi hade ju en båt att passa i andra änden...

Nervös blev jag ändå. Till och med 45an var snöig, om än med uppkörd spår, och utanför Surte toksnöade det (som vanligt – Surte har alltid sämst väder) och vi hamnade bakom två rejäla plogbilar. Det blev till att hålla sig bakom dem, i 50 km/h. Det var ju inte riktigt med i vår tidsplanering ... Skulle vi hinna?

Det gjorde vi! Trots att vi inte kunde parkera vid Saltholmen. Man kan förstå att där är ont om plats om sommaren. Men en januaridag? I över 10 år har man åkt till Brännö och de (vilka "de" nu är) har aldrig lyft ett finger för att underlätta för besökare till Brännö. Så ont om P-platser jämt, att man måste parkera vid Långedrag och ta vagnen sista biten eller gå i 20 minuter för att sedan ta färjan. Så många osäkra kort för att man ska ta sig dit. Stupid planerare! Eller så har de inga ...

Väl framme blev det god lunch hos svärmor som avrundades med lussekatt och goda knuspriga kakor. När vi hämtat oss från värsta mättnaden gick vi en välbehövlig promenad till makens & svågerns hus på Bränno, såg till att allt var som det skulle och busade i snön. Väl tillbaka hos svärmor blev det tok-god Janssons frestelse och en underbar paj!

När vi satte oss på färjan mot Saltholmen, fick vi veta att vi måste byta båt vid Asperö Östra, för någon båt hade tydligen något fel och tagits ur trafik. Så vi lomade av på den lilla kajen på Asperö Östra, med berget bakom oss och ett stort, mörkt hav runt oss, med isflak guppandes på. Vi stod där en god stund.

Barnen vill förstås gärna leka i sådana lägen, och själv blir jag nervös när de är så nära vattnet, även om den äldre har visst förstånd. Men barn kan ju lätt bli lite för ivriga och glömma sig, så jag gjorde mitt bästa för att lura in dem mot mitten av planen. Lite lek hjälpte till att hålla värmen i alla fall.

Färjan kom till slut och vi kunde åka hem utan incidenter. Vägarna var nu helt snöfria i tövädret, så nu fick man mera vara vaksam mot vattenplaning. Alltid är det nå't.