lördag, oktober 30, 2010

Ridlektion på sturig Saga! Och så bli man stalkad av tre tjejer ...

Driv, driv! Kom igen, Saga!

Saga efteråt. Faktiskt värd sitt kraftfoder ändå!

Mina favoritkillar förbereder sig för promenad i solskenet!

Sötnosar som nosar ...

Alpackorna verkar också gilla att rulla sig på gruset!

Nyfiken!

Eftersom Mökkvi är konvalescent, tog vi bara Saga med oss i släpet de tio minutrarna bort till ridlektionen för Helen Gustafsson. Vid lastningen tippade släpet! Uppenbarligen hade inte kopplingen riktigt fastnat på kroken. Saga backade snabbt ur och jag hängde med. Gav henne en godis och låtsades att det varit ett träningsmoment. Där hon belönades för att hon ändå backat av ganska lugnt! När allt satt som det skulle på släpet och hon skulle lastas igen, var jag rädd att hon skulle krångla. Men godisen hade gjort sitt jobb! Hon gick rakt på och belönades med en ny godis!

Snart var vi på plats och träffade grannarna, men jag fick ganska omgående sadla och värma upp. Lektionen var väldigt arbetsam men rolig och bra och nyttig som vanligt. Jag fick beröm för att jag var bättre på att hålla händerna rätt och stilla. jag har en tendens att "joxa" med dem... Saga var dock ovanligt sturig! Tvärstannade flera gånger och vägrade gå! Det var länge sedan hon gjorde så, nu. Envetna häst! Det får bli mycket NH-träning nu! Har slarvat lite med det. Det brukar göra susen – och passar rätt bra nu när man inte kan rida ut om kvällarna...

Efter equiterapeutens ord vet jag ju nu också att Saga inte sturar på grund av smärta någonstans. Utan att det bara är helt vanlig halsstarrighet! Men det kan man få bukt med.

Väl hemma mockade jag ligghall, släp och alpackahage. Det fiffiga med alpackor är, att de bara gödslar på en särskild plats! Så man behöver inte mocka deras bädd i ligghallen, utan bara i hagen precis där de alltid gödslar! Det jobbiga är att gödseln är lite svårare att få upp med grepen och är blötare och tyngre än hästarnas. Men det blir ju inte samma mängder... Så, nu vet ni allt vad ni behöver om alpackagödsel! Själv satte jag mig att äta lunch alldeles toktrött i kropperten!

Efter lunchen fixade vi lite i hagarna, och jag märker att så fort vi kommer till stallet rusar alpackorna fram mot oss, antagligen i hopp om en kraftfodergiva, men också för att de är så himla nyfikna! Så när jag gick i deras hage följde de efter. Stannade jag, stannade de. Så jag hade tre stalkers där i hagen, och var gång jag vände mig om, stannade de upp och såg ut som att de inte alls ville låtsas om att de följde efter mig... Tur de inte är privatdetektiver!


3 kommentarer:

Anonym sa...

oj oj.. sånt e ju livsfarligt,,tur att det gick bra med både resan och avlastningen..( tur det inte kan hända på vår transport. )

Karos Corner sa...

Har ni boggie-släp? Jag antar att de inte tippar så lätt. Som tur är är min Saga en väldigt cool häst. Hon kan vara nipprig, men hon blir i princip aldrig omöjlig.Hon får liksom inte panik så lätt. Jag är helt förundrad över att hon gick på så lätt igen.

Anonym sa...

Läskigt med släp-tipp men skönt att Saga inte tog illa upp... gulliga alpackatjejer!!
Tips för mockningen: jag har köpt en blå plastskrapa som är avsedd för gödselränna i lagårdar (på Granngården) med långt skaft, den skrapar jag ihop alpackakulorna med och sen upp på en skyffel och in i lövkorgen, som jag kör iväg på skottkärra... busenkelt!!! kram Ylle