Vi fick alla jobba hårt under våra lektioner!
Fokus!
Svettig Karo, svettig Saga – men det är väl så det ska vara!
Fika vid Hallandsåsens Rasta. Egna goe-kaffet på termos och en donut från butiken!
Märklig buss: en förare, en passagerare och MASSOR av sop-liknande bagage i hela bussen. Okaaay ....Vi fick gå upp ganska tidigt för att hinna äta frukost och sätta in mellanväggen i släpet innan det var dags att lasta pållar. Vi hade låtit dem stå inne under natten, så Saga skulle få ordentligt med hö, och så var de ju rena och fina med en gång ...
Saga krånglade en del innan vi fick på henne. Tålamooood! INTE min starka sida efter veckan som varit, men hon kom på, och belönades rikligt med godis. Mökkvi gick på lite lättare. Så åkte vi iväg den 10 minuter långa färden till gården där lektionerna hålls, uppför den branta, smala, grusiga backen ...
Vi pratade lite med grannar och andra lektionsdeltagare. Snart blev det makens tur, sedan min. Både vi och grannens T var tok-slitna efter lektionen. Man får jobba hårt! Fast det blir ju bra! Men jösses vad man får kämpa!
När vi var klara skrittade vi av de flåsiga hästarna och gav min lektionskamrat (vi rider 2 och 2) ett handtag med lastingen av hennes envisa sto. De nästan lyfte på henne. Hästen var helt klart inte rädd, bara sturig och liksom växte fast på rampen. Efter någon kvart var hon dock lastad. Dags att lasta våra ... Men Saga gick på ganska omgående! Belönades med godis! Tänk vad det kan göra... Mökkvi backade vid första försöket, så longerlinans knut vid fästet trasslade upp sig! Mökvi var lös! Men jag hann fatta det innan Mökvi, så jag tog stillsamt tag i grimman strax innan han kom tilll insikt – och då hann han ju inte hitta på något.
Vi klev in i bilen och jag kände att jag var alldeles stel i ryggen. Som en planka längs ryggraden. Men vi hade brått. Så vi for iväg hem, städade ur gödsel och fuktig halm ur släpet, plockade bort mellanväggen och fyllde på med ny, fin halm, snabblunch och så iväg mot Simrishamn. Ca en timme senare än planerat. Som vanligt ...
Det är ju lite drygt att köra med släp. Ovant med alla som kör om. Och mycket bensin går det åt! Men det är ju bra dubbelfiliga vägar nästan hela vägen, så man är inte ivägen på E6, via Lund mot Simrishamn. Bara sista biten är vägen lite liten. Det började skymma när vi kom fram efter två felkörningar pga stollig och dålig skyltning. Vi är inte vana att komma från detta hållet, eftersom vi brukar åka via föräldrarna och Kristianstad. Men det är skönt att slippa Brösarps Backar när man har släp.
Mitt ryggont blev bättre efter vår paus på Hallandsåsen. Först hade jag så ont att jag trodde jag skadat ett revben eller nå't, utan att förstå hur. Jag kunde inte nysa eller djupandas utan att ryggen gjorde jätteont. Sedan märkte jag att det bara var muskulaturen över höger skulderblad; nacke-axel och ryggfilé, och insåg att jag nog bara sträckt en muskel. Men det värkte lite hela vägen ner. Säkert resultatet av veckans stängsling – jag är fortfarande en hejare på att hamra men har inte riktigt mina hamringsmusker kvar sedan stallbygget för 3 år sedan... I kombination med tuff ridlektion, blev väl muskeln helt enkelt sur.
Väl framme var vi trötta och hungriga, installerade oss på vandrarhemmet och promenerade upp till Österlen Alpacka där vi köpt våra små sötnosar! Vi bjöds på god sherry, smarrig middag med gott vin och starkt kaffe efterpå. Vi pratade och pratade – hon var just hemkommen från en alpacka-konferens i Sevilla och hade mycket att berätta. Så det blev en trevlig kväll, men vid 23-snåret dog det i ögonen på oss alla och vi lullade tillbaka till vandrarhemmet.
Saga krånglade en del innan vi fick på henne. Tålamooood! INTE min starka sida efter veckan som varit, men hon kom på, och belönades rikligt med godis. Mökkvi gick på lite lättare. Så åkte vi iväg den 10 minuter långa färden till gården där lektionerna hålls, uppför den branta, smala, grusiga backen ...
Vi pratade lite med grannar och andra lektionsdeltagare. Snart blev det makens tur, sedan min. Både vi och grannens T var tok-slitna efter lektionen. Man får jobba hårt! Fast det blir ju bra! Men jösses vad man får kämpa!
När vi var klara skrittade vi av de flåsiga hästarna och gav min lektionskamrat (vi rider 2 och 2) ett handtag med lastingen av hennes envisa sto. De nästan lyfte på henne. Hästen var helt klart inte rädd, bara sturig och liksom växte fast på rampen. Efter någon kvart var hon dock lastad. Dags att lasta våra ... Men Saga gick på ganska omgående! Belönades med godis! Tänk vad det kan göra... Mökkvi backade vid första försöket, så longerlinans knut vid fästet trasslade upp sig! Mökvi var lös! Men jag hann fatta det innan Mökvi, så jag tog stillsamt tag i grimman strax innan han kom tilll insikt – och då hann han ju inte hitta på något.
Vi klev in i bilen och jag kände att jag var alldeles stel i ryggen. Som en planka längs ryggraden. Men vi hade brått. Så vi for iväg hem, städade ur gödsel och fuktig halm ur släpet, plockade bort mellanväggen och fyllde på med ny, fin halm, snabblunch och så iväg mot Simrishamn. Ca en timme senare än planerat. Som vanligt ...
Det är ju lite drygt att köra med släp. Ovant med alla som kör om. Och mycket bensin går det åt! Men det är ju bra dubbelfiliga vägar nästan hela vägen, så man är inte ivägen på E6, via Lund mot Simrishamn. Bara sista biten är vägen lite liten. Det började skymma när vi kom fram efter två felkörningar pga stollig och dålig skyltning. Vi är inte vana att komma från detta hållet, eftersom vi brukar åka via föräldrarna och Kristianstad. Men det är skönt att slippa Brösarps Backar när man har släp.
Mitt ryggont blev bättre efter vår paus på Hallandsåsen. Först hade jag så ont att jag trodde jag skadat ett revben eller nå't, utan att förstå hur. Jag kunde inte nysa eller djupandas utan att ryggen gjorde jätteont. Sedan märkte jag att det bara var muskulaturen över höger skulderblad; nacke-axel och ryggfilé, och insåg att jag nog bara sträckt en muskel. Men det värkte lite hela vägen ner. Säkert resultatet av veckans stängsling – jag är fortfarande en hejare på att hamra men har inte riktigt mina hamringsmusker kvar sedan stallbygget för 3 år sedan... I kombination med tuff ridlektion, blev väl muskeln helt enkelt sur.
Väl framme var vi trötta och hungriga, installerade oss på vandrarhemmet och promenerade upp till Österlen Alpacka där vi köpt våra små sötnosar! Vi bjöds på god sherry, smarrig middag med gott vin och starkt kaffe efterpå. Vi pratade och pratade – hon var just hemkommen från en alpacka-konferens i Sevilla och hade mycket att berätta. Så det blev en trevlig kväll, men vid 23-snåret dog det i ögonen på oss alla och vi lullade tillbaka till vandrarhemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar