Tö i paddocken.
Komsi, komsi så får du lucern ...
Sagis med vinden i manen!
Lustigt nog har en "topp" blivit kvar i isen, precis under släpets hjul! Ronja inspekterar.
Stilton. Bus i trappan och inkvartering i svågerns garage.
Systrarna intar Stiltons sovplats och Stiltons klöspinne. Mycket intressantare än deras egna. Stilton kom in en sväng. Såg flickorna. Och gick igen.Hästtjänst på morgonen. Som vanligt med ohyggligt hal is. Fick vid två tillfällen, ofrivilligt och mycket spontant, bekräftat att elstängslet fungerar utmärkt! Då får man gå och lägga sig igen.
Vi red nedre N-rundan med extrasväng idag, solen sken och det var riktigt fint. Isen är mera som sörja mitt på dagen när solen stått på, så det är inte så farligt halt för kusarna. Men lite lurigt i nedförsbackarna...
Min nya sadel glider kanske en liten smula fram, fast inte kloss an skulderbladen som den förra, och den glider inte åt sidan, inte ens när Saga gör sitt lilla konstiga sidoskutt/backutsprång som hon ibland gör när jag dristar mig att kontrollera hennes galopp.
Efter ritten drog maken in släpet i paddocken, för att lastträna Mökkvi. Släpet har stått insnöat nere vid stallet, men nu är det flyttbart igen. Vi stagade upp med tegelstenar under det knyckade stödbenet. Får komma ihåg att låta reparera det ...
Mökkvi lät sig motvilligt lockas in med hjälp av en spann smarrig lucern, med mellanväggen ställd åt sidan. Sedan gick det bra även med mellanväggen på rätt plats. Sedan försökte maken leda in honom. Först gick det rätt bra, men sedan blev Mökkvi motvilligare och motvilligare. Träningen gick åt fel håll. Och vi som var lunchhungriga. Men måste vinna! Så maken lockade åter med lucernen samtidigt som han drog i repgrimman, och Mökkvi gick på! Bakhovarna precis utanför släpet, på rampen, men det är ju rätt bra. Sedan backade maken ut honom långsamt, steg för steg, så träningen får sägas vara framgångsrik ändå. Bara en sådan sak, som att hästen inte kastar sig ut bakåt!
Vi red nedre N-rundan med extrasväng idag, solen sken och det var riktigt fint. Isen är mera som sörja mitt på dagen när solen stått på, så det är inte så farligt halt för kusarna. Men lite lurigt i nedförsbackarna...
Min nya sadel glider kanske en liten smula fram, fast inte kloss an skulderbladen som den förra, och den glider inte åt sidan, inte ens när Saga gör sitt lilla konstiga sidoskutt/backutsprång som hon ibland gör när jag dristar mig att kontrollera hennes galopp.
Efter ritten drog maken in släpet i paddocken, för att lastträna Mökkvi. Släpet har stått insnöat nere vid stallet, men nu är det flyttbart igen. Vi stagade upp med tegelstenar under det knyckade stödbenet. Får komma ihåg att låta reparera det ...
Mökkvi lät sig motvilligt lockas in med hjälp av en spann smarrig lucern, med mellanväggen ställd åt sidan. Sedan gick det bra även med mellanväggen på rätt plats. Sedan försökte maken leda in honom. Först gick det rätt bra, men sedan blev Mökkvi motvilligare och motvilligare. Träningen gick åt fel håll. Och vi som var lunchhungriga. Men måste vinna! Så maken lockade åter med lucernen samtidigt som han drog i repgrimman, och Mökkvi gick på! Bakhovarna precis utanför släpet, på rampen, men det är ju rätt bra. Sedan backade maken ut honom långsamt, steg för steg, så träningen får sägas vara framgångsrik ändå. Bara en sådan sak, som att hästen inte kastar sig ut bakåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar