Jag tror det kallas barmark ...

På våning två är alla katter grå...

Ekipage på töande väg

Stolpe hittad i hagen i veckan.

Stolp-rest i hagen...

Det har varit lite vardagsedge att mata hästarna på morgonen i veckan. Dagsmeja från dagarnas plusgrader och kanske en skvätt regn, gör våra gåstigar genom snön till stallet ohyggligt isiga och hala, efter nätter med frysgrader. Ibland ser det ut som snö, men är is... Nu är dessutom elen påslagen, varmed en limbo-passage mellan trådarna genast kan ge en oönskad uppiggande effekt...

Tövädret renderar ju en hel del vatten, som nu bildar otrevliga bruna pölar runt hästarnas "visitkort" i hagen, ovanpå isen, så man känner en extra stark motivation att inte halka omkull i sörjan. Det som gömts i snö kommer upp i tö...

En morgon i veckan hittade jag också en avbruten staketstolpe i hagen. Den jag sett Saga förnöjsamt klia rumpan mot... Det fanns hästtagel som virat in sig i en isolator på stolpen, och en dag hade Saga en stor lös tofs hängande i svansen. Så det är ingen tvekan om vad som hänt. Hon har kliat sig, fastnat med svansen och dragit av stolpen! Jag undrar hur rädd hon blev. Hon verkar inte skadad i alla fall. Svansen ser oskadd ut och hon är pigg och rask, inga sår eller skador. Hon har nog bara blivit rejält "luggad" i svansen. Som tur är.

Idag har det försvunnit hur mycket snö som helst! Sju plusgrader och en hel del sol gör susen! Och vi kunde rida ut vid 16-snåret utan att behöva stressa hem innan mörkret föll! Snötäcket i skogen var bara någon decimeter, utom möjligen i de mest skuggade områdena! En stor vide längs ridvägen har fått sina små "kissar" och jag har sett fågelstreck med gäss vända tillbaka och idag hördes fasanen skräka ivrigt. Maken har kunnat lyfta ut isklumpen ur vattenhon i stallet, så nu fingerar avloppet där! Våren har sina fördelar. Även om den är lite småful nu, när gegget från i höstas tittar fram.