Mökkvi-säker?
Lavar – igen. Men de ser så lustiga ut!
Mindre mysigt vårtecken.I en vattenpöl på den nytinade vägen hittade jag denna bubbla! Notera min stolliga benställning i spegelbild i bubblan på slutet ...jag ser ju ut som en insekt!
Vi har vid ett flertal tillfällen i veckan hittat Mökkvi i paddocken! Han har alltså lärt sig att öppna grinden från hagen! Sedan går han och ställer sig med frambenen på snöhögen utanför sadelkammaren, kikar in och slafsar på fönstret – för han vet att därinne finns det smarrigt kraftfoder! Djur!
Maken åkte till Brännö på morgonen så jag var gräsänka för denna dag, varmed jag fick rida ut ensam på Saga. Då infann sig en viss oro – för tänk om Mökkvi fick för sig att öppna paddockgrinden ut till "friheten" medan vi var borta! Jag band balsnören på sinnrika sätt runt grindhandtagen, så de skulle bli "Mökkvi-säkra". På min väg tillbaka såg det ut som att Mökkvi hade kommit ut trots allt! Att han gick på vår väg för att möta oss! Så jag skyndade oss lite – men, puh!, Mökkvi var på rätt sida stängslet!
Red sedan en kort vända med Mökkvi i snöiga sommarhagen, där han fick kämpa sig fram! När jag sedan skulle släppa in honom i paddocken för att servera hans lunch, jag då öppnade han själv grinden på 5 röda! Han rycker liksom i grindtråden med munnen, och eftersom den inte är så elastisk i kylan drar den inte ihop sig, utan grindhandtaget skakas loss från sin krok! Och detta har Mökkvi. med en hjärna stor som en valnöt, klurat ut! För att göra grinden mer hanterbar men Mökkvi-säker, fäste jag grinden som på bilden ovan. På detta sätt slackar inte tråden, så att handtaget hoppar ur! Karo–Mökkvi 1–0.
Försökte slå på elstängslet. Men stora delar av undertråden är fortfarande begravda i snön, och järnspetten i marken jordar dåligt i tjälen. Så när jag slog på elen och gick med min strömmätare, var det ingen spänning alls på paddock-tråden! Det var bara lite, lite spänning där själva kopplingen mellan aggregatet och stängslet är.
Åt snabb lunch, bakade sockerkaka och städade, och bänkade mig sedan framför TVn med en påse ostbågar! Som det ska vara, när maken är på vift!
Maken åkte till Brännö på morgonen så jag var gräsänka för denna dag, varmed jag fick rida ut ensam på Saga. Då infann sig en viss oro – för tänk om Mökkvi fick för sig att öppna paddockgrinden ut till "friheten" medan vi var borta! Jag band balsnören på sinnrika sätt runt grindhandtagen, så de skulle bli "Mökkvi-säkra". På min väg tillbaka såg det ut som att Mökkvi hade kommit ut trots allt! Att han gick på vår väg för att möta oss! Så jag skyndade oss lite – men, puh!, Mökkvi var på rätt sida stängslet!
Red sedan en kort vända med Mökkvi i snöiga sommarhagen, där han fick kämpa sig fram! När jag sedan skulle släppa in honom i paddocken för att servera hans lunch, jag då öppnade han själv grinden på 5 röda! Han rycker liksom i grindtråden med munnen, och eftersom den inte är så elastisk i kylan drar den inte ihop sig, utan grindhandtaget skakas loss från sin krok! Och detta har Mökkvi. med en hjärna stor som en valnöt, klurat ut! För att göra grinden mer hanterbar men Mökkvi-säker, fäste jag grinden som på bilden ovan. På detta sätt slackar inte tråden, så att handtaget hoppar ur! Karo–Mökkvi 1–0.
Försökte slå på elstängslet. Men stora delar av undertråden är fortfarande begravda i snön, och järnspetten i marken jordar dåligt i tjälen. Så när jag slog på elen och gick med min strömmätare, var det ingen spänning alls på paddock-tråden! Det var bara lite, lite spänning där själva kopplingen mellan aggregatet och stängslet är.
Åt snabb lunch, bakade sockerkaka och städade, och bänkade mig sedan framför TVn med en påse ostbågar! Som det ska vara, när maken är på vift!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar