Bärplock i bäcken

Svåråtkomliga små smarriga skönheter

Plockerska i plurret

Slurp ...

T dök upp vid 13-snåret som avtalat, och vi gav oss ut på F-vändan, hon på Saga och jag på Mökkvi. Saga var på tramsigt humör och gjorde ett skutt vid ett tillfälle så de nästan tacklade oss. Men det gick bra för alla inblandade. T fick känna på Sagas snabba tölt, trav och galopp, och såg glad ut! Hon kan när hon vill, Saga! Vi gjorde små extrasvängar och hittade en fin traktorstig som kan vara en potentiellt bra ny ridväg! Vi var väl ute i drygt en och en halv timma, så kusarna var trötta när vi kom hem, och vi törstiga. En fika senare gick vi bort till T:s islandshästar. Vi ska se efter dem nu på torsdag och fredag, så vi fick se hur de gör praktiskt med vatten etc.

Så hälsade vi på hästarna, och de bedårande två små fölen! Den äldre är hur kelig som helst, den yngre lite blyg, men när han väl kommit över blygseln, lite nafsig. Han lyckades nypa till maken i ett obevakat ögonblick! Vi kliade dem hur länge som helst och de var alldeles mjuka och gosiga!

Väl hemma trotsade jag tant-höga nässlor och tistlar för att plocka hallon. De finaste fanns på grenar som hängde ut över bäcken, så jag plumsade helt sonika i, och plockade dem därifrån. Perfekt - jag var rädd att jag skulle bli för varm i gummistövlarna, men bäckvattnet svalkade skönt och jag var ändå torrskodd.

På kvällen fixade maken grillad fläskkarré som inmundigades på uteplatsen med ett australiensiskt vin som vi fått av min far. Jag brukar vara skeptisk till australiensiska viner, men det här var riktigt gott! Det blev lite svalt därute i längden, så vi satte oss i takkupan med vårt vin, beskådade landskapet, tjôtade och hypnotiserades nästan av vår lava-lampa ...