En kobent tjej

Matdags för mellanstora...

... samt stora och små.

Mörka skyar över betande alpackor.

Lilla 1-dagingen tar sig en vilopaus.

Qhichincha och småtjejerna.

Sawila. Tokrund. Hon MÅSTE ju föla snart!

Saga och en tistelknopp – som hon nog gärna skulle äta upp!

Lördag utan planer. Väntar ivrigt på att Sawila ska nedkomma med sitt föl. Under tiden kan man bara hänga i hagen med dem och se fölisarna fjuppa runt. Vilket alltid är väldigt trivsamt.

Vi har noterat att Qhichinchas föl är lite kobent fram, och hon hade inte gått upp ett gram sedan igår. Genast blev vi lite nervösa, men efter lite rådfrågning fick vi veta att fölen ofta föds med lite krokiga ben och att det i allmänhet rättar till sig naturligt. Vi ska ge lite AD-vitamin för säkerhets skull. Och att de ofta t o m tappar vikt första dygnet, så vi skulle inte oroa oss. Och hon är ju pigg, frisk och stark!


Qhichincha har haft svårt för att stå still när den lilla ska dia – men idag såg vi stora mjölkmustacher på fölet, så hon får nog det hon ska. Det är väldigt sött med mjölkmustascher på en liten alpacka!


Vi höll på att titta till grannens pållar när deras dotter med kille kom i samma syfte. Det var trevligt med en pratstund, och medan de fixade till "killarnas" hage, där någon tråd kommit fel, gick jag en liten promenad med Saga. Hon verkar gilla att komma ut lite, även om jag bara vågar gå på grusvägen, hon får inte fastna i någon håla eller i sly så hon tappar sin ringsko.