Lilla näpna. Född ca 12.25. Av en trött mamma...
Miski och Kachita håller uppsikt över sina småsyskon.
Kakaw ("Kakan" kallad) känns plötsligt stor fast hon bara är 3 dagar gammal!
Litet täcke fick hon ha idag när det aldrig slutade regna.
Tamya tar en paus invid en spontan bäck.
Mamma i bakgrunden blir lite nervös när lillan oförväget går och spanar in oss.
Det var ju beräknat att Sawila skulle föla idag. Hon är den enda som hållit tiden. Idag på förmiddagen märkte vi att hon betedde sig lite annorlunda, och när hon ensam gick ned till ligghallen, medan de andra betade i andra änden hagen, förstod vi att något var på gång.
Så småningom gick vi ner för att se hur det gick. Då hade rara Miski, Sawilas dotter från i fjol, kommit ner för att sällskapa. Vi var glada att Sawila beslutat att föda i stallet. Därute hällregnade det, och det var nog skönt och lugnt för henne att bara Miski var där. Och vi, på lite avstånd. Det tog sin tid, och det såg faktiskt jobbigt ut för Sawila. Hon låg ner och födde, vilket är ovanligt. De brukar gå runt med ungen halvvägs ute en 20 minuter, för att ungen ska få luft ordentligt och fosterhinnan gå sönder. Nu hörde vi frustandena från den nyfödda ganska snart, så vi behövde inte oroa oss för luftvägarna. Först var där bara huvud och ett ben, men snart stack det andra benet fram också och allt gick bra. Men trött verkade hon, Sawila. Vi gav henne lite lucernpellets i hopp om att det skulle ge energi, medan den nyfödda sprattlade på golvet och försökte få styrsel på halsen, och sedan på benen.
Det dröjde ovanligt länge innan efterbörden kom, så vi hann bli riktigt oroliga innan den kom ut som den skulle. Sawila nosade och kluckade på sitt föl, men fölet fick inte dia och efter ett tag verkade fölet inte fatta att det skulle hänga med mamma, utan irrade iväg. Det underlättade ju inte att alla de andra alpackorna kommit för att hälsa och undersöka och vara allmänt ivägen. Så vi lurade in dem i matningsfållorna, en familj i varje fålla, så Sawila och fölet skulle få stärka sina band ifred och Sawila få äta lite gräs i lugn och ro. Det verkade funka, för någon timme senare så höll sig fölet till mamma även när vi släppte ut dem. Det fick dock inte dia. Lite nervösa var vi, medan jag sorterade fölbilder och maken arbetade ute med annat. Så efter ett tag knackade han på fönstret – han hade sett fölet dia! Endelig!
Så kan vi äntligen slappna av för denna gången! Tamya och Kakaw busade runt som stollar i hagen i eftermiddags. Om några dagar kommer det nya fölet hänga på – ska bli så kul att se dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar