En som är hungrig.På min lediga måndag dristade jag mig att rida på Saga, eftersom hon hade galopperat omkring så snyggt i hagen igår. Jag red en massa uppmjukande övningar i paddocken, och ökade sedan ute på grusvägen. Men hon går liksom lite knyckigt och stelt, som att handbromsen är i. Så efter en stolpig trav, klev jag av och ledde henne hem. Något lurt är det. Fast när jag kammade henne efter ritten, ryckte hon inte till!
På kvällen kom maken hem med två vingliga katter. Stilton och Mozzy hade varit på Blå Stjärnan hela dagen och fått borttaget tandsten. Stilton ville ut fast han vinglade som om han var full. Men det fick bli innesittarkväll för dem båda!
På tisdagen provade jag åter att rida ut, med maken. Hon var fortfarande stolpig och liksom hämmad, även om hon löd bra. Så jag klev av igen och vi gick hem. Nu kan man känna liksom en svullen "ås" på hennes ryggfilé, vid länden. Antagligen har hon haft en bred och flack svullnad där så man inte kunnat känna den så lätt, men att den går tillbaka nu och blir mera som en stor bula. Det kan ju förklara varför hon går bra utan ryttare men känns konstig att rida, svullnaden hamnar ju under sadeln. Stackarn. Förhoppningsvis kommer en equiterapeuft till isis-grannen den 19e, så kan hon titta på Saga.
På onsdagen var det Vägföreningsmöte! Som vanligt gicks protokollet snabbt igenom, så att vi fick tillfälle att äta den traditionella, toksmarriga smörgåstårtan, dricka kaffe, och prata. Årets kräftskiva kommer åter att gå av stapeln i vår ligghall! Det blir kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar