Ridkurs i ömsom regn, ömsom sol, och mysteriet borta hos grannen.

De fick arbeta hårt.

Häpp!

Saga spanar uppmärksamt!

Folksamling hos grannen.

Flickor under hotande skyar.

Mandelblom.

Dubbel regnbåge.

Det var lite nesligt att åka på ridkurs utan att få rida, eftersom Saga är öm. Men jag fick ju vara hästskötare åt maken! När han sadlade kom en skur och det kändes lagom lockande att vara där, men så kom solen. Väldigt ostadigt väder idag, instruktören klädde av sig och klädde på sig i olika lager allt eftersom det ändrades. Isis-grannarna kom under lektionen och lite annat folk, så jag var plötsligt inte så uppmärksam på makens ridning... Efter lektionen, började det regna igen just som vi styrde hemåt med den motvilligt lastade Mökkvi.

När vi kom upp på vår grusgata kom vi bakom en klunga med 20-30 personer, många med fina kameror med stora objektiv på magarna. Så mycket folk har jag aldrig sett här! Jag blev ju toknyfiken! De samlades uppe på gården bortanför vår. Med mig och grannskapets alla hästar som nyfikna åskådare. Hästarna blev t o m lite nippriga, särskilt grannens som började frusta av upphetsning. Hästar är lustiga – det var ju bara en massa folk på långt håll.

Under vår regniga eftermiddag googlade maken lite – det visar sig att Skepplanda Hembygdsförening hade utflykt hit! Grannen i gården bortanför oss, var tydligen en av dem som guidade och berättade om byn. Därmed den stora folksamlingen hos honom.

Vi gjorde också vår medborgerliga plikt och röstade i omvalet. De såg frusna men glada ut i lilla Hålanda Församlinghem, som var vår vallokal. Tur de hade satt ut en skylt, annars hade vi aldrig hittat det lilla diskreta huset.