Ärenden i Älvängen och ridkurs!

Instruktör L med första gruppen.

Ekipage.

Maken och jag beredda. (Sagas öron i bild).

B och Lukka väntar på sin tur.

Vi hade tagit oss ledigt denna fredag för att slippa stressa inför att vi skulle åka på kurs med vår ridgrupp på Lysegården. Och det var ju tur!

Vi började med att hämta vår nylagade Volvo, som fått sig ett nytt, rostfritt avgassystem, sedan besiktningsmannen förra torsdagen konstaterat att fästet till avgasröret glappade och läckte och riskerade att falla av! Turligt nog kunde jag lämna i bilen i tisdags, och därmed ha den klar inför att vi skulle köra iväg på vår kurs. Vindrutespolarna hade också lagt av lagom till besiktningen, men nu var allt färdigt och vår verkstad kunde "släcka tvåor", dvs att jag inte behöver åka på besiktning igen! Vår mekaniker såg nöjd ut och sa att den var kul att laga Volvo 940 och att han hade flera själv. "Det är rosten som tar dem", sa han. Och så är det nog. Skönt att min är i gott skick, men jag ska nog vara mera uppmärksam på rost i underredet.

Så åkte vi hem och häktade på släpet för att fylla på luft i alla däck på hela ekipaget, men vi började med en tur till Beijer Bygg i Älvängen där vi får hjälp med konstruktion och materialval till vårt blivande alpackastall. Så nu är beställningen gjord och materialet kommer på måndag! Vår kontakt är glatt nyfiken på alpackorna och ville gärna inspektera bygget (och djuren) när det står klart, om han fick! Så nu ingår det i "avtalet" :-)

Så blev det Apoteket för att hämta ut selen (en tokstor burk – den lär räcka till måååånga alpackor) till kommande alpackaföl och avmaskningsmedel till Saga, och räkningen gick på 820 kr! Ibland frågar folk mig vad det kostar att ha häst. Det har jag aldrig räknat ut. Jag vill inte veta .... fast vi kommer nog ändå relativt billigt undan med eget stall och eget bete.

Efter luftpåfyllning i alla däck åkte vi hem och åt, innan maken tog trimmern för att slå alsickeklöver i vår "karantänhage" som jag stängslade in, där pållarna får gå efter Sagas avmaskning och släpp på sommarbete. Sedan blev det att packa bilen.

Mycket blir det när man ska på kurs över natten! Klädombyten för oss och sängkläder, sadlar, träns, paddar, boots, ryktdon, hjälmar, hö till hästarna och kvällens middag till oss på kursen, som jag lovat att ordna! Volvon var knôkafull! Och på det lastning av två hästar!

Saga krånglade med lastningen ett tag, och gick jämt åt sidan på rampen, så hon kom av den. Nu fäster vi linor på varje sida om henne och då går hon rätt på, utan problem! Ska väl dock försöka träna henne i sommar, så hon går på utan linor. Mökkvi, som går på så fint när maken tränar, ska vid varje "riktigt" lasttillfälle stå och stura på rampen och inte gå på. Maken får köra utmattningsprincipen och stå och pocka, och efter 10 minuter så ger sig Mökkvi och går på. Men det är jobbigt att han ska stura så med det. Vi fick i alla fall på dem och kom iväg lagom för att installera pållarna i en ligghall med hage på Lysegården, och gå och titta på dem som skulle rida det första ridpasset.

Snart nog var det dock dags för maken och mig och en till – vi red tre och tre. Instruktör L gick noga igenom sisten och det var nyttigt. Men mitt pass gick inte så bra, jag liksom red dåligt och fick inte till gångarterna något bra. Så lite besviken på mig var jag. Tre år och jag kan fortfarande inte rida min häst! Även kamraterna på läktaren tyckte jag red annorlunda (läs: sämre) än jag brukar göra på ridskolans hästar.

Efter lektionen installerade vi oss på Lysebo, en fin stuga som tillhör Lysegården. Jag lagade middag med god hjälp av de andra, det dukades fram porslin och gott vin och så satt vi där och åt och drack och snackade om allt möjligt hela kvällen!