Idag var det tandläkar-dags och jag fick lite bannor för att jag inte använder tandtråd. Det märkliga är, att det är först under de senaste 5 åren de tjatat om tandtråd. Har mina tänder blivit trängre nyligen? Eller är jag slarvigare med tandborstningen? Inga hål, dock, men återbesök om ett halvår. Tandköttet blödde lite. Det ska det ju inte. Böjer min nacke i skam. Vågar inte gå emot min tandhygienists talan.
Eftersom de redan klurat ut att mina visdomständer sitter märkligt, tog de en OPG på mig – en panoramaröntgen av hela käken. Röntgenbilden på mitt bett ser ut som nå't ur en dålig skräckis. Tur jag har nyllet utanpå. Kände mig plötsligt tämligen vacker! De två övre visdomständerna, OCH en i underkäken, växer inåt/neråt. Lite stolligt av dem. Den fjärde är nog rätt harmlös. Fast de växer nog egentligen inte. Men skulle de börja, blir det kruxigt. Eller om det blir konstiga fickor runt dem. Hur som helst verkade det inte vara någon anledning till oro eller några ingrepp just nu, varvid både jag och plånboken drog en lättnadens suck.
På aftonen red vi i ridhuset. Jag som just blivit nöjd med att jag fått bättre pli på min pålla. Då föreslog maken att vi bytte häst. Oj! Mökkvi svarar ju alltid framåt, sturar aldrig! Han kan ha svårt att hitta gångarterna, men han försöker sitt bästa. Jag hade jättekul! Maken däremot. Insåg sitt misstag. Saga sturade. Maken slet. Han fick henne att springa, men fick kämpa på. Hon kan vara så himla enveten. Men jag tycker han lyckades rätt bra till slut. Själv fick jag hindra mig från att övermotionera Mökkvi. När hästen svarar så lätt framåt, blir det lätt lite mycket galopp och ökad ridning. Och han är ju inte nå'n vältränad lektionshäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar