Diplomutdelning och hästmässa

Står man sig länge på.

Fantastisk fin Frieser

Det var en hektisk dag på jobbet, och det kändes konstigt att gå kl 16.00, men jag hade ju förvarnat. Stackars kollegan slet och fick jobba över, trots att jag avlastat henne med två stora jobb. Varför planerar ingen på våra jobb på ett vettigt sätt? Vi själva får ju inte chansen, för vi får ju underlagen ungefär när jobben ska vara klara.

Stressade sålunda ilsket iväg kl 16.10, och mötte maken vid Scandinavium, där vi irriterade irrade runt efter Left Wing, som var synnerligt dåligt skyltat, och inte var kartan vi fått till någon hjälp. Vi frågade några funktionärer där och kom så småningom rätt. Vi tog för oss av de stadiga baguetterna med skagen-röra och kaffe, och så började de med att ursäkta sig för den dåliga skyltningen.

Det var LRF/Länsförsäkringar/Agria som hade en liten "kundträff" för att överlämna diplom till oss som har en "Säker hästverksamhet". För när stallet var byggt och hästarna kommit, kom en gubbe och inspekterade alla elinstallationer så att de höll rätt säkerhetsklass, och en kvinna kom och såg att hästarna hade det bra. Hur bra som helst! Då vet man ju att man gjort vad man kan för säkerheten. Och så får man lägre premie. det gör ju inget ... Vi kunder fick berätta vilka vi var och ställa frågor om försäkringar (vad gäller vid takras pga snö t ex...). De frågade oss om tips och idéer för framtiden.

De har börjat med ett team i något av sina verksamhetsområden, som kan komma till en om man tycker att man har mycket problem med hältor etc på sina hästar. Då har de veterinär etc med sig och tittar på miljön hästarna bor i, hur de rids, underlag på ridbanor etc, för att se om det är något i miljön som föranleder problemen, och så får man tips på hur man ska lösa det. En fantastisk bra idé! Nå, det var på det hela taget rätt trevligt.

Efter träffen gick vi till arenan och tittade på hästhoppning – vi hade ju fått fribiljetter med inbjudan till diplomutdelningen. Roligast är att se de lite för ivriga pållarna när ryttarna ändå får ordning på dem. Gick sedan en vända på mässan och trodde inte vi skulle köpa något. Men se, vi kom hem med en bok, ett underställ och ett par fleecefodrade vindbyxor. I vårt liv, kan man aldrig ha för mycket fleece. Särskilt en vinter som denna.

I en box på mässan stod en stilig frieserhäst (dock inte så stilig som den på bilden) som var social och lät sig klappas av mig och alla småflickor. Stor var den. och ändå vet jag att den inte var så värst stor för sin ras. Frieserhästar var populära riddar-hästar på medeltiden, fast då var de en lite tyngre variant.