Skojig slitsam söndag med sovmorgon. Nästan.

Frukost.

Pållar.

Sagas tagel. Vid ett flertal tillfällen har jag sett henne förnöjt klia rumpan mot mitt anti-tugg-på-grindöppnaren-skydd. Hmmm..

The hemman.

En infrusen sommargäst.

Hur det gick med de automatiska fodergrindarna? Den fiffiga dyra vi hämtade i bortre Hemsjö-trakten, som går på solceller, funkar perfekt! Vi reklamerade ju våra andra två grindar som krånglat så, men tillverkaren hade upptäckt ett fabrkationsfel – han hade fått fel "motorer" till dem. Så vi fick tillbaka dem, fixade. Första testet fallerade! Så hittade jag tillverkarens lapp, om att batterierna hunnit börja bli svaga. Jag bytte. Och den fungerade perfekt!

Därmed kan man sova länge på morgonen! Eller nöja sig med att stiga upp och se genom köksfönstret att grinden verkligen löst ut (vågar inte lita på den ännu), men det är ju väldigt mycket bekvämare än att dra på sig stallpaltor och gå ut och fodra. Och denna morgon funkade grinden! Så jag kunde gå och knyta mig igen ...

Vi red en variant av N-rundan, genom hagarna där islandsfölen gick i somras. Så galopperade vi i snön mot skogsbrynet och jag fick till en perfekt snabb men kontrollerad galopp på Saga – fast hon blev lite till sig och ville gärna fortsätta springa sedan!

Under eftermiddagen skottade vi fram Volvon och hästsläpet ordentligt, inför tisdagens färd till hovslagaren. När maken körde loss släpet med ett ryck, hoppade Saga i hagen till och galopperade som en tokig med lyftad svans bort till Mökkvi. hon såg jätterolig ut. Fast en liten del av mig oroade sig för att hon skulle bli rädd för släpet ...