Så fick vi 10 cm till under natten – och solsnö!

Sol och snöfall – samtidigt!

Lite att stå i inför att vi ska köra till jobbet imorgon...

The hemman

"The trouble with a short horse in Wyoming"

Stiligt ekipage i storskogen

Det fick ju bli en liten fotoexpedition i det fantastiska vädret. Stålande sol och blå himmel, men ändå ett glittrande ymnigt snöfall! Så vackert! Och så djup snö! Här och var når snön över knäna på mig, så inte ens ridstövlarna är höga nog.

Snart nog gav vi oss ut på ridtur. Borta hos islandsgrannen såg vi att det var aktivitet i stallet, så vi red dit. T hade precis ridit sin en häst och skulle strax ut på den andra. Så vi väntade några minuter medan hon sadlade, och pratade med "herrn i huset" som höll på att borsta ner snö från det lite bågnande taket på hästarnas ligghall. Söta små fölisar tittade nyfiket på oss!

Snart gav vi oss av och denna dag lämnade allas våra fötter spår i snön, som gick upp till magen på hästarna! När maken och jag var i Montana och Wyoming hade de vykort med ett cowboyhuvud som stack upp ur en förfärlig massa snö och bildtexten "The trouble with a short horse in Wyoming". Det är lite så vi känner oss.

Vi red en extra vända över ett fält som vi inte brukar våga rida på om sommaren, för där verkar sankt. Men nu kunde vi rida rätt ut. Plötsligt mullrade det till, som av åska! Det var den gamla skaren, i ett snölager långt ner, som hade spruckit. Som islossning. Mäktigt. Vi kom in på den fina skosvägen där nu många träd hände försåtligt långt ned av tyngden från snön, så vi alla fick oss några rejäla "snöduschar" när vi kom åt grenarna.

När maken skulle vända för att vi skulle ta bilden ovan, så snubblade Mökkvi med nosen före ner i snön. Det var ju mjukt, så ingen skada skedd, men Mökkvi blev helt snöig och det såg fasligt roligt ut! Så det var med många skratt vi red vidare, och var djärva och red i ett litet mellanrum mellan ett träd och grinden som elaka grannen där alltid stänger. Fast det inte är deras grind och ägaren till vägen vill att vi rider där, för att hålla växtligheten nere. Maken ådrog sig ett sår, jag stötte bara i foten lite och T klarade sig utan incidenter.

T red vidare när vi vek av hos oss och pållarna fick sitt välförtjänta kraftfoder. Efter lunch grävde maken fram Forrrden medan jag mockade boxar och ligghall. Kom in i huset igen, sååå trötta! Men det har varit en härlig dag! Älskar faktiskt snö! Fortfarande! Fast den är jobbig!