Löjliga mängder snö!

Lunch

Uteritt

Dags att pilla ner snö från taket ...

Glaciärbildning längs stallväggen.

De säger att man kan bli galen av att bo för isolerat ...

OK, 60 cm där det är som djupast.

Pållarna får kliva!

Vid flera tillfällen tyckte både maken och jag, från köksfönstret, att det såg ut som att bilrutan var nere. Men där låg ju snö på rutan, tyckte vi (se infälld bild). Men – rutan var nere – och Volvon full med snö ...

Blåst och snö hela natten! Jag hade hästtjänst på morgonen och pulsade ner till stallet i gummistövlar, vars skaft visade sig alldeles för låga, varvid iskall snö föll ned i dem... Eiiip, säger man då! Så jag tog upp ridstövlarna till huset inför framtida promenader – de är de högsta skodon vi har! Sedan var det skönt att lägga sig igen.

Det var härligt att vakna några timmar senare av det ljuva ljudet från plogen. Två stycken var de och de höll på länge både hos oss och nere på vägen. Det är nog klurigt att få plats med all snö de tar bort. De lade upp mycket på landremsan mellan vårt och vägen, och plogade vår uppfart fram till huset. Det är vi tacksamma för!

Och hela dagen snöade det! Men halv snöstorm och 9 minusgrader hindrar inte oss från en uteritt! I ridhuset kunde vi inte rida – det är avstängt till de fått ner all snö från taket. Men uteritten blev bra med en lätt galopp mot skogsbrynet. Lustiga spår blir det när maken rider – för i den djupa snön släpar hans fötter i ytlagret, hihi.

Spåren försvinner annars spårlöst – bara några timmar så har snön och blåsten raderat alla våra stigar och spår och vandrande snödyner övertar så sakteliga vägen ned mot stallet, varvid det blir en smal, smal stig med ack så djup snö...

Insåg på aftonen att vi hade glömt veva upp bil-rutan på Volvon sedan vi flyttade den i onsdags. Oups. Så det var bara att ta en borste och borsta rent instrumentpanel, dörrinsidor ... det hade snöat in från passagerarplats rätt bort till förarplats! Nå, nu är där någorlunda rent – en solig dag tar nog hand om resten.