Min make är min hjälte!

Däckbyte på släpet!

Laddning av bilbatteri!

Sol!

Karo trotsar mörkret!

Why? (klicka för större bild) Så här ser väderprognosen ut på yr.no ...

Regnet slutade ösa ner då maken föreslog att vi skulle bita i det sura äpplet och byta däck på släpet. När släpet var på plats på vår gödselplatta (som vi aldrig kommer att kunna ha som gödselplatta eftersom den är så bra att ha när man byter däck på bilen) började det ösa trist igen. Men sedan slutade det. Turligt nog. Släpets däck kräver två personer vid montage, så jag gjorde i alla fall lite nytta.

Efter lunch var det dags för makens ridlektion och min N-runda. Lagom till att vi gick ut uppstod ett märkligt sken på himlen. Vi kom på att det var solen, mot en blå himmel! Mycket trevligare att rida ut då! Saga var betydligt lugnare idag, utan Mökkvi ...

Väl hemma diskade jag hennes hovar, rensade klöver och förstorade vinterhagen. Maken kom hem under tiden och fortsatte utmockandet av de gamla bäddarna i hästarnas boxar. Spolade och borstade boxarna och var himla redig!

Själv skulle jag "bara" sätta upp vår nya automatiska fodergrind. Mörkret hade fallit, men jag lät mig inte hindras, utan plockade fram käcka pannlampan jag hittade förra helgen! När jag skulle skruva fast själva timern blev skruven trög, och det dumma skruvhuvudet var så mjukt att det inte tålde lite "nappatag". Stupid skruv! Snart gick det knappt att skuva ur den, för att ersätta med en bättre skruv. Så långt allt gott och väl. Utom att när grinden lösts ut hänger tråden rätt ner i marken. Det ska den inte, men jag kan inte sträcka mer utan att det blir för hårt tryck på timern. DOOH! Tror grindarna vi fått helt enkelt är för korta! Stön!

Så där var vår vilodag! Avrundad med ostkorv och potatismos, och sedan kladdkaka med vaniljglass ... Najs...