Söta Krafla – smiter under tråd!
Varma dagar duschar jag alpackorna lite, när jag bytt vatten åt dem. De älskar det! Miski lägger sig med rumpen mot och låter sig duschas, Parucha & Sawila trängs och trampar framme vid vattenstrålen, medan Qhichincha står främst och låter halsen spolas, eller så dricker hon direkt ur strålen!
Lustig svamp i hagen!
Stolpning pågår!
Grannens pållar skulle verkas på torsdagen, men något hade blivit tokigt i bokningen, så hovslagaren var inte alls på väg hit när grannen ringde och kollade. Men de kom överens om att han skulle komma ändå, så vi fikade i väntan på honom. Men eftersom bokningen blivit fel hann han inte stanna och sköta alla pållarna, utan bad att få komma tillbaka nästa dag.
Men då skulle ju grannen till Kanada! Vi löste det så att jag på fredagsmorgonen hämtade fölen med sina mammor, två och två, upp till stallet. Lite nervös var jag, ettårs-fölen är ju snälla och goa men inte så vana att bli hanterade. Men de var duktiga! Hovslagaren såg om dem alla ordentligt, och frågade sedan intresserat om våra alpackor! Visade säg att han varit på en kurs på Kolmården en gång och verkat både elefanter och älgar! Det är en annorlunda merit!
Efter att han åkt tog jag sålunda framgångsrikt ned Hetta och dottern Krafla till hagen, och vände tillbaka för att sätta salva på Eyglòs fula sår på mulen – allt gick som smort, tänkte jag – när Krafla smet ut under tråden bort till sin kompis Hrisla bredvid Eyglò. Jag brukar ju inte behöva stänga den undre stängseltråden för våra pållar, men det måste man med Krafla insåg jag... Hon galopperar fort, det gör hon. Eftersom det var vinterhagen hon kommit loss i blev jag inte så orolig för att hon stack – till jag insåg att stallet stod öppet i båda ändar! Och den vägen skulle hon kunna springa ut genom stallet och hur långt bort som helst! Hon var en kort stund på väg in i stallet. Jag ropade nej. Hon tittade på mig. Och valde att gå bort till Hrisla istället. Kan inte låta bli att undra om mitt "Nej" påverkade henne, eller om hon ändå hade valt att gå till Hrisla. Jag stängde stalldörren noga.
Så jag tog in Eyglò och Hrisla i stallet. Perfekt att kunna binda upp Eyglò där medan salvan till mulen torkar – det tar en god stund och man vill inte att hon skaver av den. Under tiden desinficerade jag lilla Hrislas två hålväggar, och gick sedan ut till Krafla. Hon tyckte inte alls det var kul att vara där själv, så hon lät sig villigt fångas, och denna gång stängde jag snabbt även den undre tråden i grinden.
Snart nog kunde jag ta ner Hrisla och sedan Eyglò, och de båda får MVG i uppförande. Lilla 1-åriga Hrisla var så lugn och medgörlig! Och så är hon ju så bedårande söt!
På eftermiddagen började jag sätta upp stängselstolpar i våra pållars hage. Vi har ju haft eltråd på snabbstolpar där för att begränsa hästarnas hage. Det fungerar utmärkt med hästar. Men alpackafölen verkar ha som hobby att smita emellan trådarna, in till hästarna, och busa omkring där. Det ser väldigt kul ut! Och hästarna bryr sig inte om dem. Men jag är orolig att de ska trassla in sig i tråden, så det är dags att få upp ett riktigt stängsel där. 13 stolpar blev det. Plocka fram och bära genom stor hage, spetta upp hål i marken och bonka ner dem med den 5 kg tunga gummiklubban. Nu är ju stolparna 1.75 cm och jag 1.70 och dessutom är jag en klenmört, så när jag bonkar i stolpar kommer de inte så långt...
Jag får anlita min långe, starke make till den slutliga nedbankningen!
På kvällen kändes det att kroppsarbete inte är något jag är lämpad för! Oj, sådan träningsvärk! Men nu har i alla fall jag också varit lite redig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar