Svall-is, svall-is, svall-is...

Maken och Ronja Facebookar i soffan.

Svägerskan åkte vid 10-snåret med motvillig nevö. Själva slappade vi ett gott tag innan vi gick till ridhuset för att rida, men där höll de på att lägga om ridbanan, så vi red N-rundan istället. Lite isigare än tidigare, men det gick bra nästan hela vägen. Eftersom jag visste att backen från omvägen om kullen var helt nedisad, tänkte vi ta den lägre stigen, som brukar vara väl lerig när det inte är fruset. Nu var den istället helt isig... Det går ju an när isen är slät, men den kulliga ojämna svall-isen är ju lurig. Turligt nog hade jag mina broddar på mig, och pållan med!

Jag klev av Saga, medan maken valde att rida en annan väg; den längre turen mot grind-rundan. Kan säga, att min tur var isigast. Snart kom jag till den breda bäcken och insåg att isen inte skulle hålla för vår tyngd – flödet i bäcken är för livligt. Så jag trasslade in mig och häst i skogen och gick över bäcken på ett smalt ställe. Kom så ner mot gården som ligger där, vars väg är helt istäckt flera meter.

Det blev inget vidare motionspass. Men kanske ett bra tillits-pass. Saga följde mig på isen och över frusna bäckar utan att tveka. Fåniga växelvarma väder! Då blir det så här! Nu får det bli rejäla plusgrader så allt smälter, och därefter bli vår eller hålla sig riktigt kallt till våren kommer! Basta!