Livet på marängen

Pållarna nyss utsläppta i yrsnön.

"Visitation" av alpackor! Sawilas käkar kollas.

Idag skojade vi till det rejält till tortellini-lunchen, med lite "festlig sås"!

Igår red vi i ridhuset för första gången på länge! Min pålla var lydig och gick bra, och Mökkvi rörde sig fint! Han är nog äntligen bra från sin sträckning! Underbart!

På tillbakavägen kände vi den förföriska lukten av nygräddade pannkakor när vi passerade grannen vid vägskälet, så maken gick snart in och gjorde pannkakor åt oss, medan jag avrundade i stallet. Maken hade lite brådis, för han skulle vara barnvakt åt nevöerna i Askim, och det eviga snöandet gjorde att vi funderade på framkomligheten både dit och hem... Men det gick bra!

Idag promenerade maken Mökkvi i sommarhagen och jag red med, men jobbigt var det, i skaren, och Saga tyckte inte alls det var kul. Så kände vi på alpackornas hull. De blir allt coolare när vi fångar in dem och pysslar med dem, även om de blir glada när de släpps fria igen sedan.

Det eviga snöandet och vindarna som slätar ut snön och gömmer alla fotspår gör att hela hemmanet ser ut som en jättestor maräng. Och ytan är ju lite knusprig ...