Veliga missar och alpackaplaner

Zollybolly vågar sig ut...

Dimman tätnar ...

Röd ruta: framtida alpackastall. Grå ruta och streck: hårdgjord yta och väg till stallet.

De senaste dagarna har Zolly gång på gång stått och "bett" vid ytterdörren och velat bli utsläppt. När jag sedan öppnar dörren och den kalla luften rusar in, ryggar hon förskräckt och vill inte alls gå ut. En kort stund senare står hon där igen och "ber". Och ryggar när man öppnar dörren ... Mes-misse!

Vi gick ut i hagen med lite snabbstolpar för att markera var ett ev alpackastall ska stå. Lagom lätt att markera när marken är genomfrusen och stolparna omöjliga att få i ... Därav de oregelbundna formerna på bilden ovan. Vi kunde inte riktigt sätta stolparna där vi ville... Detta är ett första utkast, för att se vilka ytor som ska hårdgöras och dräneras och kunna beräkna kostnaderna. Fördelen är att denna del av hagen borde dräneras ändå, och det är också den som är tätast beväxt av onda alsickeklöver! Vi skulle också få en väg ner mot övergången över bäcken, istället för att behöva klafsa i lera i novemberregnen. Många flugor i en smäll med andra ord!

Alpackor behöver tillgång till skydd och fri tillgång till mat året runt. Därför kommer vi inte kunna ha dem i samma hagar som hästarna. Tänk om Mökkvi hade fri tillgång på mat! Han som blir fet bara vi funderar på att fodra honom! Men vi kommer kunna låta dem växelbeta! Och det är ju egentligen det bästa! Hålla klöver, videbuskar och annat borta, liksom elaka parasiter.

Medan vi mätte och satte stolpar kom dimman krypande ...Det kommer ofta dimtungor nerifrån älven (antar jag) och lägger sig på grannens fält. Denna gång kröp den även upp runt oss och spred ett trolskt sken över hemmanet. Lite kusligt. Men vackert.

Idag red vi i ridhuset och broddade hästarna duktigt. Jösses, vad jobbigt det är att brodda! Och då står ändå våra pållar hyfsat stilla! Så ledde vi hästarna till ridhuset i dimman och red vårt pass. Saga sturade ovanligt mycket men jag fick igång henne till slut. Envisa häst! När vi skulle gå dök T upp på söta Eyglo och vi "skvallrade" lite. Så gick vi hem och broddade av och mockade och fodrade och pysslade ...

Anmälde oss till en kurs i Camelidynamics i september – hur man umgås med kameldjur. Som t ex alpackor! Fick ett par strumpor i alpackaull i julklapp. De är sååå varma och sååå sköna! Perfekta när det nu är så svinkallt ute!

Under dagen idag var det visserligen bara 3 minusgrader varför jag, som vanligt ridklädd för 15 minusgrader, svettades som en gnu under mitt jobbiga pass med sturiga Saga. På kvällen när jag skulle åka och handla levde jag därför i villfarelsen att jag kunde klä mig lite svalare, men se, då hade temperaturen sjunkit till 13 minusgrader igen! Brr! Men jag köpte oss lite goda pizzor i Älvängen och tog med hem ... mums! Man behöver fylla på sitt späcklager så här års!

Två mörka skuggor syntes på grannens fält i natten, när vi tog in hästarna. Två rådjur, sannolikt. Jag ser många rådjursspår i snön nu. Igår skällde ett på håll. Man ser dem inte så ofta nuförtiden. Men de är uppenbarligen här!