Det snöar och snöar och snöar – på tvären för det mesta! (klicka för större bild - gäller alla bilderna)
Så här har Mökkvi det ...
... och så här har Mozzy det (ska nog bli katt i mitt nästa liv).
Frostmönster på fönster
Tre sötnosar i en trappa
Rånarluva rules! Notera snöhögen uppe på klockan, och ovan dörrkarmen. Detta är INNE i stallet...Det har snöat i ett dygn nu. Och blåst en isande kall vind. Gång på gång blåser våra fotspår i snön igen. Så här är hemskt vackert! Igår avskräckte den stygga nordan från all rid-aktivitet, så vi slappade bara, och skötte stallsysslorna lite innan midnatt när det var dags att ta in kusarna. Då dök den upp! Den lilla musen! Den sprang och tillbaka på utsidan Mökkvis boxvägg men kunde inte komma in någonstans, så den gömde sig ängsligt bakom en lastpall, till den djärvt sprintade över stallgången och in mellan höbalarna. Den är ju så bedårande söt! Så liten!
Idag blåste det som sagt också. En sådan där ondskefullt isig arktisk vind som får en att frysa i själva kraniet! Kan säga att krämen jag fick av min mor i julklapp går åt som smör i solsken. Väldigt mjuk och go blir jag av den när jag kommer in rödkindad och kall. Med 13 minusgrader och vindstyrka på 5-6 sekundmeter tror jag den reella kylan blir -21 grader. Burr!
Vi var således mindre benägna att ägna oss åt ridaktiviteter idag med. Men insikten om att detta var vår sista dag i "frihet" – vi börjar jobba i morgon och får hädanefter bara tillfälle att rida i dagsljus om helgerna, ett bra tag framöver – så kände vi oss manade att gå ut. Maken tog sig i kragen och jag hängde på. Jag hade hittat min rånarluva sedan vår hundslädesvecka i fjällen 2004, och den gjorde susen mot den arktiska vinden. Så vi sadlade våra kusar, red en inspektionsrunda längs sommarhagarna och busred lite i snön i bortre sommarhagen, innan solen gick ner. Kul! Och varm var jag. Om nunan också. Balaklava rules!
Väl inne igen värmde maken på lite glögg, så avrundade vi julen framför kakelugnen med varsin katt i knät och mös i värmen.
Idag blåste det som sagt också. En sådan där ondskefullt isig arktisk vind som får en att frysa i själva kraniet! Kan säga att krämen jag fick av min mor i julklapp går åt som smör i solsken. Väldigt mjuk och go blir jag av den när jag kommer in rödkindad och kall. Med 13 minusgrader och vindstyrka på 5-6 sekundmeter tror jag den reella kylan blir -21 grader. Burr!
Vi var således mindre benägna att ägna oss åt ridaktiviteter idag med. Men insikten om att detta var vår sista dag i "frihet" – vi börjar jobba i morgon och får hädanefter bara tillfälle att rida i dagsljus om helgerna, ett bra tag framöver – så kände vi oss manade att gå ut. Maken tog sig i kragen och jag hängde på. Jag hade hittat min rånarluva sedan vår hundslädesvecka i fjällen 2004, och den gjorde susen mot den arktiska vinden. Så vi sadlade våra kusar, red en inspektionsrunda längs sommarhagarna och busred lite i snön i bortre sommarhagen, innan solen gick ner. Kul! Och varm var jag. Om nunan också. Balaklava rules!
Väl inne igen värmde maken på lite glögg, så avrundade vi julen framför kakelugnen med varsin katt i knät och mös i värmen.
1 kommentar:
Krämen som ska skydda mot frostskador gick åt som smör i solsken ... Hm ... :D
Skicka en kommentar