Filmfestival!

Kö in till Draken var ett nytt koncept. Men det fanns en anledning.

Nattlig pålleskötsel i fullmånens sken.

Filmfestival! Då finns det vissa saker som alltid händer. Som att det är meckigt att ta sig till Drakens biograf. Hade sett ut en spårvagn som skulle passa, men när jag kom till Valands hållplats, stod det att 3an tog en annan väg pga stopp vid Vasaplatsen! Typiskt! Så jag som var ute i god tid, var plötsligt sent ute! Morr. Promenerade mot Vasaplatsen, och där stod 3an som hade haft stopp. Men så kom den igång precis då! Så jag rusade (så fort jag vågade på den isiga trottoaren) fram och hoppade på, och kom i god tid i alla fall!

En annan sak som alltid händer. Vädret beter sig avskräckande. Ju fler utsocknes som kommer till sta'n, desto värre väder, Så är det! Denna gång – isbana på hela Järntorget. Och en kall vindil i de 11 minusgraderna. Burr! Då fick man ställa sig i kö! Det har man aldrig gjort förr! Hittade några kära kompisar i kön, och snart insåg vi att vi skulle stå i den andra, kortare kön! Gynnsamt! Maken kom och vi alla släpptes in. Inne i foajén bjöds på bubbel! Och små, små osttallrikar. Gott och stilfullt och mycket trångt. Uniformerad personal rev biljetterna, och så gick vi in i salongen. Det blev musikunderhållning, invigningstal, prisutdelningar etc, innan en rolig film om ett tragiskt öde kom igång, läs mer om TUSSILAGO på denna länk!

Sedan började den väldigt långsamma fast lite charmiga filmen om José González. Jag gillar i och för sig hans musik. Han har alltid varit lite doldis. Då hände en annan sak som alltid händer – att man drabbas av akut nöd efter ett damrum. Vilket i märkligt, för i vanliga fall klarar man sig utan toabesök i flera timmar. Det är något med det där att sitta i biosalonger. Så efter filmen fick det bli en rask vända in på Draken igen. Medan kompisarna gick vidare till nåt uteställe.

Jag och maken fortsatte med två andra Filmfestival-kompisar till VIP-tältet där det skulle bjudas cocktail och Sjömagasins-delikatesser. Vi fick köa en stund till i den isande vinden, men kom in. Då hade en del av maten tagit slut! Vilket är märkligt, för vi var inte jättesena, och de vet ju hur många biljetter som sålts! Nå, vi slök vad vi kom åt, bl a hur mycket lax som helst, och det var verkligen gudomligt gott!

Såg oss om och kändisspanade på Anneli Hultén, José González, Pagrotsky och en som vi kände igen men inte kom på vem det var. Till vi insåg att han är ingen kändis, han är bara alltid på samma VIP-fester som vi! Och en tidigare chef till mig var där. Det som också alltid händer är att det är löjlig trängsel i baren, så vi gav upp relativt tidigt och åkte hem! Fast vi var ju inte färdiga med hästskötseln förrän vid 1-snåret på natten, så lite sent blev det allt ändå!