Försvunnen Ronja och grindköp i snöskogen

Våra grindproblem tarvade drastiska åtgärder, så idag åkte vi långt ut i djupaste skogen runt Hemsjö. En man där säljer en annan sorts automatisk fodergrind, som går på solceller (!) och som han flera gånger utlovat har 100% driftsäkerhet även i kyla... Turligt nog hade han en hemma (leveranstid är annars tre veckor), så vi tingade den genast!

I sin vägbeskrivning på hemsidan varnar han för slingrig väg med branta backar och en viss nervositet infann sig, eftersom det nu även är gott om snö. Och i Hemsjö – är det ohyggligt mycket snö! När vi körde på den smala snöiga (men väl plogade) vägen var precis allt vitt! Varendaste pinne hade ett tjockt lager frost, och alla granarna hade tunga snösjok hängande på grenarna. Här och var låg ett hus inbäddat i djup snö. Så ohyggligt vackert! Nästan overkligt. Vi körde och körde och plötsligt var där en grind mitt ute i ingenstans! Vi öppnade den, körde igenom och stängde, och efter en bra bit till kom vi till en gård. Där stod en shetlandsponny!

Vi parkerade på gården och bjöds in av grindmannen. Han förevisade apparaten och hur den funkade, och visade även en skojig temperaturmätare som använder sig av infrarött. Man höll den som en pistol mot en yta, och då kunde man se temperaturen på just den ytan! Hur kul som helst! Efter köpet visade han runt oss lite, visade shettisen och en fin fjording, sitt höförråd med avfuktare och lite annat pyssel. Mysigt. Men det tar ett tag att köra hem därifrån...

Väl hemma tittade vi oroligt efter Ronja. Vi hade inte sent henne sedan tisdagsmorgonen! Och det har varit 10-16 minusgrader ute! Så gick maken ut för att leta lite och hämta in ved, och se, då dök hon upp! Helt oberörd! Det fick allt bli lite tvångsgos med matte och husse innan hon fick mat som hon kastade sig över. Så skönt att hon är välbehållen hemma!

Superhungriga som vi var fick det bli mat framför TVn, kaffe efterpå med Ronja i knät (som sig bör) och därefter monterade och programmerade jag vår nya grind medan maken gjorde i ordning stallet. Kallt var det, och mörkt, och där stod jag med borren i högsta hugg. Vi blev färdiga lagom till att det var dags att ta in hästarna. Kl 00.30 testade vi vår grind och det verkade lovande. Dags att gå till sängs. Maken med Ronja liggande i knävecket. Som sig bör!