Stollig Saga och stängsling i månens sken

Mozzy sliter inte ut sig ...

Solglöd på Saga

Zollybolly

Den bästa stunden

Mörkret faller ...

Planen var att hinna med en uteritt, eftersom vi bara jobbade halvdag igår. Vi skulle bara göra lite ärenden. Äta lunch när vi kom hem. Eftersom min mat&sovklocka redan ringt, fick jag ta mig en stödkorv. Jag var ju så himla hungrig! Kunde inte vänta! Så jag brände mig på tungan... DOOH. Varför gör de varmkorvarna så himla heta?!

Vi åkte och satte ett ljus på makens farmors grav vid Lundby gamla kyrka. Det är fint där. Solen sken och där var mycket folk. Så åkte vi och köpte en "rullebör" på Biltema, vilket tog sin lilla tid för den var uppenbarligen inte helt lättåtkomlig på deras lager. Åkte hem och insåg att tiden rusat ifrån oss. Vi skulle inte hinna med någon lunch och uteritt innan det var dags att hämta halm! Så vi nöjde oss med lunch. Äta bör man!

Vi åkte mot Trollhättan vid 17-snåret och redan då var det tämligen mörkt. Körde av 45an för tidigt och kom lite fel innan vi kom på rätt väg igen. På småvägarna. På vischan. I beckmörkret. Med släp. För man känner inte igen sig när det är så mörkt! Men vi kom fram och lastade 470 kilo halm och pratade lite med bonden innan vi åkte hem igen och skötte om hästarna. Vi var trötta och mörkret förbjöd en uteritt, så pållarna kom undan med kel och "godis" (lusern). De verkade helt nöjda med detta ...

Idag strålade solen så vi red N-rundan. Stannade vid ridhuset för att boka lektion till maken imorgon, och fick tillfälle att prata med grannarna där. Red vidare och mötte isis-grannens tös på deras fina skäck. Mökkvi och stoet nosade på varandra, och såg förfärligt söta ut, till Mökkvi skriade till. De fick nosa lite till innan vi red vidare och tjinxade på isisgrannarna som bygger ett vindskjul. Saga var pigg och glad! Jag undvek branta backen men maken galopperade upp där, och träffade ännu en granne på vägen hem igen. En trevlig och social ridtur med andra ord!

Mökkvi fick stå i paddocken och banta och Saga stå på kullen invid. Båda pållarna tittade oerhört intresserat när fåren som gått borta på fälten man ser från köket, samlades ihop av ägaren och hans arbetsvilliga vallhund. När jag sedan lagade en sen lunch hörde jag Saga frusta där ute. Och galoppera omkring! Upp och ner för kullen, i full fart, och jag bävade för att hon inte skulle hinna stanna för tråden. Men det gjorde hon! Jag gick ut för att se om där var nå'n älg eller något, men såg inget misstänkt. Hon är en stollig pålla. Men såg himla stilig ut där hon galopperade med lyftad svans och kraftfulla språng uppför kullen. Bromsspåren nedanför är inte lika snygga ...

Vid 17-snåret gick vi ut igen, men då hade ju mörkret fallit. Maken skruvade ihop nya skottkärran inne i stallet, medan jag stängslade! För fullmånen sken så det gick helt utan problem! Tack, fullmåne! Vi måste förbereda vinterhagen nu - nästa helg tänkte vi släppa dem där.