Vild och vacker hos veterinären och avfallspremiär!

Veterinärbesök kl 14.00. Eftersom man aldrig riktigt vet hur lätt hästen låter sig lastas och hur pass köigt det är på vägen dit, började vi redan kl 13.00. Saga gick på med en gång! Inga köer till Nödinge! Så vi var på plats 40 minuter för tidigt ... Vänta, vänta, vänta...

Så småningom kom veterinären och bad mig trava med Saga för att se hur hon rörde sig. Då blev hon alldeles toppig! Galopperade bredvid mig, skuttade och hade sig. Tur man har sin NH i "bakfickan" så man inte blir rädd, och kan "ta ner" henne. Hon fick få en lugnande spruta medan de tog ett blodprov, innan vi longerade henne i deras paddock istället. Slutsats: hon rör sig bra på frambenen, men är lite stel i lederna bak. Det är inte spatt. Men liknar det. Det kan dock vara en följd av att hon stått på vila så mycket. Så nu ska här klättras och tränas cavaletti!

Blodprovet visade också att alsickeklöverförgiftningen är borta! Bra att vi vet orsaken till förgiftningen. Och bra att vi har alsickefria hagar att ha henne på.

Lagom i hullet! 402 kilo väger hon då! Bra att ha nå't att räkna foderstat ifrån. Och veta hur hon ska kännas när hon är lagom! Varmed man lätt inser att Mökkvi fortfarande är för fet ...

När det var dags för skoning hittade hovslagaren en hålvägg bak. Den är "ren" nu och utan komplikationer, men nu får hon ha TRE ringskor! Den ena får nog bytas om ca 3 veckor, sedan blir det återbesök om 6 veckor. Verkar i alla fall som att våra såpabad och flyttbara stängsel är en bra lösning! Vi fick beröm för vi skött det så bra! Och nu får jag börja rida min pålla på riktigt!

Men jag skulle ju ha ridlektion! Veterinärbesöket tog sin lilla tid, så vi hann precis hem och lasta av Saga innan jag fick rusa in, byta kläder och fixa mig en macka, med benäget stöd av maken. Medan jag hastade dök grannens tös T upp på sin fina islandshäst, men jag hann tyvärr bara störta förbi och säga hej innan jag gav mig av mot ridskolan. Hästen jag skulle ha gick på lektion, så plötsligt fick jag tid över! Så åkte man hem efter lektion och en lång och trevlig fika.

Maken berättade glatt att nu hade det hänt! Han hade ramlat av för första gången! Han hade ridit klätterrundan, och så när de kom om ett hörn, stod plötsligt en älg där! Mökkvi hade tvärvänt och sprungit en kort bit tillbaka, medan maken for av i tangentens riktning. Det verkar som han klarat sig undan med blott en sträckning! Och Mökkvi lugnade sig när överraskningsmomentet med älgen var över. Maken tror, att det var samma älg som hängt hos oss på sistone.

Hmm - kanske bra med lite älgjakt nu. Älg är gott ... Fast fina är de!