Alpackor!

Nyfikna blickar mötte oss när vi kom!

Alpackor på alpackakurs ...de verkar lyssna lika uppmärksamt som vi!

Söta killar

Två sorters alpackor, en huacaya och en suri
(de senare har typ dreadlocks i pälsen - när de är oklippta)

Även alpackor kan bli sömniga!

Söta surin

Stohagen

Efter en god frukost på Statoil (!) åkte vi till vår kurs. Möttes av vår värd och ett rejält gäng alpackablickar! Snart nog var alla 9 kursdeltagarna samlade och medan vi fikade presenterade vi oss alla, och sedan fick vi en teoretisk grundkurs i alpackahållning. Det verkar ganska enkelt, men tänderna bör slipas, klorna måste klippas och ullen klippas en gång om året! De måste få D-vitaminsprutor om vintern, detta för att den ultravioletta solstrålningen här är mycket, mycket lägre än i Anderna! Nu gick ju vår kursledare igenom alla problem som kan uppstå, så då kan det ju verka besvärligt. Själv känner jag att vi kommer få ett stort stöd om vi köper alpackor av dem! Det verkar faktiskt himla lätt! Sugen blir man ...

Vi fick se och känna på ull från olika alpackor och bedöma hur pass fin den var. Den finaste ullen var alldeles sanslöst mjuk!

Lunchen intogs i deras charmiga kök vid öppen spis. Tomatsoppa til förrätt! Jag som inte gillar tomater! Var ju tvungen att äta – som etiketten bjuder! Den var faktiskt ganska OK. Smakade som tomatig köttfärssås med lite sting, nog rejält redd med grädde eller Creme Fraiche. Till huvudrätt en quiche och en paj. Mätta och kaffestinna, fortsatte vi på kursen med praktik!

Vi fick lära oss att känna och bedöma hullet på alpackorna, hur man fångar dem och håller dem. Vi fick även prova på att samla ihop flocken för att plocka ur en enskild alpacka och sätta på den den lilla, lilla grimman! Se hur de löst det med stallar, stängsel och hagar.

Här råkade vi få lära oss hur man inte fångar en alpacka ...

Tiden flög iväg och vi avrundade med en sväng in i deras gårdsbutik, där de bl a sålde garner. Som jämförelse låg där ett nystan lammull. Man tror ju lammull är mjukt, men - i jämförelse med den fantastiskt lena alpackaullen var den otroligt grov!

Vi åkte motvilligt hem vid 17.30-snåret och hann se lite av det vackra landskapet och tusen rondeller innan mörkret föll. Vi var hemma lite efter 22 då vi fick se om hästarna. Det var väldigt svårt att se dem i den ohyggligt mörka natten! Sedan hade jag huvudet fullt av alpackor ...