Unsolved mysteries of the Hemman

Idag när vi kom hem, låg de utspridda över golvet, över badrumströskeln. 100 st Edet pappersnäsdukar. Samma morgon hade de legat prydligt i sin på insidan badrumsdörren hängande plastförpackning. Vad hade hänt?

Badrumsdörren står ju alltid öppen ifall någon av våra katt-damer skulle behöva pudra nosen. Första misstanken föll faktiskt på någon av dem. Plastförpackningen hänger i och för sig väldigt högt upp, men en katt med fnatt kan ju hoppa väldigt högt ... Dessutom hittar vi ofta de sorgliga resterna av "vanliga" näsdukspaket, sådana med tio näsdukar i, som om lämnade obevakade ofta faller offer för Zollys vilda killer-frenzys ...

Efter en noggrannare undersökning av brottsplatsen såg vi att botten på förpackningen gått upp – den var alltså inte uppriven, den hade bara gått isär. Men varför? Inte ens 100 näsdukar har någon nämnvärd tyngd.

När vi tog upp detta med katterna såg de fullständigt oskyldiga ut. Hmm ...

En annan gåta är våra rifts in the time/space kontinuum. Tiden mellan att jag tänker att jag ska gå och lägga mig, mot när jag verkligen GÖR det, brukar bli ca en timme. Men detta KÄNNS som 10 minuter. På morgonen är detta särskilt tydligt. Ligger jag kvar blott 5 minuter extra i sängen, så har plötsligt en timme gått i världen utanför sängen, när jag väl stiger upp.

Vetenskapen har sannerligen mången gåta kvar att lösa!